Category: Betraktelser & Berättelse

Fullmåne i natt. Ypperligt tillfälle för den som vill dansa naken uppe på närmaste berg alltså. Lämpligen ylar man som en varg såklart. Får svar från berget nästgårds. Livet på landet liksom. Det som storstadsborna aldrig riktigt får uppleva eftersom de redan åkt hem när festen börjat.

Brasorna. Nog är dom guld värda! Finns inte mer rogivande. Har man en brasa och en whisky + bok i näven är livet fulländat. Men det behövs ved för att få till dem. Är man hel i skelettet är det såklart inga problem. Man sågar, klyver och låter torka. Ja i alla fall om man har något att såga, klyva och torka. Det krävs nämligen kontakter för det, kontakter som skapas under ett par generationer här ute på landet. Dom man inte har. Ja och dessutom är man alltså ofärdig. Klarar höger hand som mest datormusarbete så är man definitivt ute ur leken i den där sporten, även om man nu får tag på det som kan sågas, klyvas och torkas. Alltså köper man. Pallvis. Japp, billigare än man köper i Stockholm. Men det kostar såklart ändå.

Så idag brasa till nyheterna. Man vill nästan inte gå ner till låtsaskontroret igen såklart. Vill sitta där och sjunka ner i grön IKEA soffa. Rent av somna en stund. Men man tar ett stadigt tag i sin nacke, går ner för trapporna, går ut med soporna fast det är två grader och blåsigt som fan, sen raka vägen in på låtsaskontoret igen. Där släpper man det där taget om sin nacke.  Där. sätter man istället på all värme som går.  Jag lovar. Vill man uppleva kallras skall man uppleva gamla skollokaler med likaledes gamla skolfönster. Mitt låtsaskontor alltså.

Men det finns inget att klaga på nu för tiden. Jag kar kodat  i åtta grader. Efter sexton timmar i det så är man rätt seg i kroppen. Lovar. Hoppas jag aldrig skall behöva göra det igen. Åt helvete med svårår.

Blommorna där ute fick man såklart bära in idag. Pelargonerna. Det blir frost i natt. Helt säkert. Vi klarar oss iof ganska bra här på kullen, det är ju så med kullar, anledningen finnarna byggde husen på bergen, men till slut översvämmas såklart också vi av kalluften. Jodå, den rinner ungefär som vattnet, genom dalgångarna, den kalla luften. När det börjar bli jävligt kallt nedåt Edsbyn till, japp då får vi vårt också.  Det blir bistert.

Måste nog inhandla snöskyffel förresten. Nu för tiden håller de som mest en säsong. Det är förbannat mycket (programmerad) plast. Snö kommer det väl om någon vecka.

Fast jag älskar såklart den här tiden. Skall man dyka ner i saker så skall man göra det nu. Upp med värmen och låtsasarbeta på bara är vad som gäller. Sådant man blir glad av. Ingen annan såklart. Fast egentligen borde man väl ha suttit i New York eller London. Men det kan man ju låtsas att man gör. Skärmarna ser väl ungefär desamma ut som står där som står här. Se där en fördel med att vara programmerare.Global likformighet, eller varför inte universell. Man skall inte begränsa sig. Rita alltid ned idéer på det största pappret.

Men nu alltså. In i Åkes värld. Det är enklast så. Tack för det. Hörrödu!

Sitter egentligen bara och väntar. Japp. På att en kompilering skall bli klar. Det går långsamt. Är nog ett slags straff. Antagligen. Säkert. Eftersom jag vill lägga mig tidigt. Få läsa om den tyska flickan. Boken. Det går inte för sig här på kullen. Tydligen. Universum morrar om jag vill ge mig för tidigt. Sätter mig på plats. Straffar direkt. Ja annars också. Jag är inte pojken med guldbyxorna.

Utanför fönstret sjunker termometern. Sakta. Ja långsamt. Men neråt rör den sig obevekligt. Höstdagjämning skall märkas. Jag plockar inte in blommorna förrän imorgon. De känsliga. Allt det andra får väl frysa. Man hoppas på att den där känslan är rätt. Att det kalla planar ut här vid plus två Celsius. Skrapa rutor annars. Kasta frostkänsliga växter. Försmak av kallt helvete som kommer.

Men väntan går väl för sig. Om det finns musik. Om det finns ord kvar att skriva. Om rumpan är lagom mjuk att sitta på.  Ja, nog kan man vänta. Om det finns en belöning. Ja också om det är en man hittar på själv. Tror på. Det räcker.

Men helgen är slut såklart. Helgerna går så snabbt förbi. Fredagar exploderar in i måndagar. Däremellan bara töcken och krutdoft. För mig spelar det där såklart inte så stor roll. Men andra vill förlänga. Ja och jag unnar förlängningar och tidsutdragningar för alla behövande. Skulle hjälpa till om jag nu var urmakaren med silverhatten, kungen över tiden. Men jag är inte honom. Mannen som manövrerar tiden. Jag är bara gubben på kullen. “The fool on the hill“. Ganska nöjd med det. Fast ingen någonsin tror mig när jag påstår det.

Fast nu så. Klart. Jag skall hänga upp en matta som jag tvättat. Jomenvisst. En flygande matta. När den torkat. Nu tung så att den vill sjunka genom jordens alla lager. Inte alls sugen på att flyga iväg i drömmar och upp i himlar. Men ren hoppas man att den blivit. Katt släpar in mus eller råtta. Äter duktigt på matta. Gubbe tvättar matta. Det är ordningen och gången. Det gör inget det heller. Bara inte flygförmågan tvättas bort. Vi har hisnande flygturer kvar att göra rumsmattan och jag.

Men så. Det är över. Jag ger mig. Saluterar såklart alla er som fortfarande är vakna med en höjd sabel. Nåja, en penna. Men ändå. Godnatt!

Idag höstdagjämning. Jag gillar höst, så för mig är det inget problem. Det är det som kommer efter, vintern, som stör mig. Men fram till jul & nyår går det.  Sen lidandets veckor fram till Vasaloppssöndagen. Med den kommer hoppet åter.

I andra delar av världen blommar lavendelfälten. Det är olika.

Min låtsasarbetsvecka har börjat.  Det är bara bra. Heja. Liksom.