Ganska okoncentrerat idag. Antar att det är sådana här dagar författare sitter framför vita ark som inte vill fyllas med ett endaste tecken. Fast faktiskt, här åstadkommer jag ändå en del. Det finns såklart alltid att göra. Otänkkodande får man ge sig i kast med om inget annat fungerar. Men byter också termostaterna i huset. Sjutton stycken. Fyra bytta förra hösten. Lite annan sådan där housekeeping hinner jag med också. Men återvänder till otänkarkodande och håller på med det under större delen av eftermiddagen.
Målar en dörr på kvällen. Andra vändan. Skall nog bli klar med den imorgon. Golvlister efter det. Fast underbara måndagen liksom bara rinner iväg helt oanvänd. Suckar lite över det. Man hoppas på tisdagen som en räddare i nöden.
När folk nära min ålder dör klickar det såklart till i en av eftertanke. Det har ju hänt då och då genom livet men nu när man närmar sig sjuttio kommer det där än mer frekvent. Det faller ifrån folk. Idag som andra dagar. Klickarna kommer så ofta att man blir tämligen blasé.
De första snöflingorna har ju redan dalat ner. På torsdag verkar det komma lite mer. Ännu en dämp på lördagen. Har man otur kan man åka skidor på söndag. Är ingen älskare av vinter precis, men nu under hösten så kan det faktiskt vara lite mysigt med snö. Fast det får inte komma så mycket så att borriggar inte kan ta sig upp för branta backar upp till kullen nästa vecka. Fast å andra sidan vore väl just det ett ganska typiskt scenario i mitt fall. Det skall gärna jävlas. Någon arvssynd skulle jag tro. Fast nåja, räcker nog med mina egna synder. Jag dödade en fluga en gång…
