Categories
Betraktelser & Berättelse

En god jul och ett gott nytt år

Dags att ta tag i den stora städningen. Julstädningen. Fast egentligen inte den stora. Vi gjord den för en dryg vecka sedan. Mer underhållsjulstädning blir det. Men sen. Ja då återstår bara en mathandling. Sen den stora vilan. Tre dagar borta från datorer och lödkolvar. Film, böcker, godis, god mat, whisky och familj. Bara det.

Förr, japp det känns länge sen nu, fast två år sedan bara, kanske,  då köpte jag några tekniska böcker i något ämne till varje jul. Något nytt. Något spännande. Något jag vill lära mig. Sen tog jag ett kollegieblock, en penna och de där böckerna och så satt jag där i soffan under hela julledigheten. Det gick att både prata, titta på en film, äta godis, läsa en bok och anteckna. Numer är jag en klar ensaksmänniska. En sak i taget alltså. Men jag älskade de där jularna. Ja och lärde mig mycket under dem alla.

Nejdå. Jag älskar inte jular mindre nu för tiden. Fast tempot är inte detsamma. Kollegieblocket är inte lika välfyllt med idéer när ledigheten är slut. Men det går att leva med det. Jag är ändå sextio. Gammal.

Det börjar bli dags att knyta ihop året. Ett bra år det måste man säga. Ett riktigt bra år. Visst smolk i glädjebägaren under slutet av året. Men resten i bägaren smakade å andra sidan bättre i år än andra år. Hoppet är min julklapp det här året och “hoppet” är den absolut bästa julklapp jag någonsin har kunnat få. Fanns han/hon/det/gud så skulle han/hon/det/gud få en kram, men nu får det väl bli tomten som får den istället. Han finns i alla fall. Det vet jag med bestämdhet.

Jag har saknat mycket i mitt liv, men den girige har saknat mer såklart. Jag är inte girig. Rätt nöjd faktiskt. Har lärt mig min läxa. Förstår vad som är viktigt i livet. Nej, det är inte en röd Ferrari parkerad i garaget, inte en vit Fender Strata heller från 1979 som hänger där på väggen i studion. Nej inte ens de där 200 miljoner dollarna på kontot. Nej det sitter i huvudet. Det sitter i vad man gör. Vågar man följa den där rösten där inne som säger att man skall följa en väg och göra en sak fast alla runt omkring en säger att det är fel, så har man vunnit högvinsten. Japp redan där har man det. Att ha något att tro på. Ha något att leva för. All har inte det. Miljarder tror de vill saker fast det absolut inte är det de vill om de lyssnade på den där rösten inuti sig själv.

Så egentligen är det väl “tack skitår” som gäller ändå. Man lär sig saker i allt. Men tack för att man fick lära sig värdet av allt det “lilla”.  Men jag var inte annorlunda före. Så var det ju. Jag har alltid gjort min grej. Japp, nästan alltid gjort den utanför er andra. I en egen värld. Det är kanske svårt att förstå hur någon som sjöng och spelade, som tog emot applåder och hyllningar där på en scen, kanske var just som ensammast just där. Mest solitär uppe på den där scenen. Som bara ville gråta när han gick av. Trotts ryggdunkningarna. Ropen. En del föds kanske sådana. Det känns i alla fall så. Att jag aldrig hört till den här världen. Inte där, i det,  inte nu. Inte på riktigt. Att hon som är min syster blev kvar där på andra sidan. Att hon saknas mig. Att hon försvann på vägen och kanske till slut blev någon som finns mycket närmare än vad jag någonsin kunde tro. Eller var det någon annan? Eller ingen? Men saknaden… den som går att ta på. Den är äkta. Eller en skada kanske? En genetisk defekt.

Det får vara hur som helst med det. Jag ler. Ler åt mitt eget tungsinne. Ofta faktiskt. I juletid är det mig mest nära. Julfrid är gråt i halsen. Varför? Nej, det kan jag inte svara på. Men jag gillar det. Är det sjukt? Kanske. Men det blå är min vän. Jag kan tvinga mig ner i det för att jag gillar att vara nere i det nedstämda. Japp, EN lyx. En lyx för den som kan färdas fritt mellan blått och upphöjt. Egentligen behövs det bara musik för det där. Några sorgsna låtar i rad så är jag ner i det ledsamma. Lite Metallica på det så är jag uppe igen.

Jag har önskat mina vänner i VSCP världen god jul för en stund sedan. Nu inte så många aktiva. Förr drösade det in mail tillbaks. Ganska tyst nu. Men det går upp och ner. Så har det gjort under de sexton år jag jobbat med det där. Det går upp igen det där.  Men sexton manår.  Google, IBM, Microsoft, skulle kunna göra samma sak på en månad. Men så gör de inte det. En liten David kan slå Goliat. Fast det händer sällan. Men oftare än vad man tror händer det. Konstigt nog. Jag lever på den tron.

Hur som helst vill jag önska er alla, ni som läser, orkar läsa den här bloggen och mina funderingar, en riktigt god jul och ett gott nytt år. Ni har blivit fler under slutet av det här året. Dubbelt så många ungefär, ett femtiotal. Det förvånar mig. Men på något sätt gör ni läsare det enklare att leva för en sådan som mig. Allt jag gör blir inte bara saker som stannar inom mina väggar, alltså som musiken, som det andra jag skriver, som koden. Genom bloggen hörs jag i alla fall lite. Hörs man finns man. Just det hjälper mig att leva vidare. Så tack kära bloggläsare. Fortsätt att läsa om ni orkar.

Sist vill jag skicka en speciell hälsning till en vän i Järvsö. Jag kände dig inte, Men en dag knackade du på. Hade en whiskyflaska med dig. Tackade för bloggen. Du läste den. Sen dess har du varit upp många gånger. Alltid med något med dig. Semlor, whisky, Vicks blå och skratt. Men framför allt har du haft dig själv med hit upp till skogen. Det enda du fått tillbaks är en kopp kaffe. Du är godheten personifierad. Efter att lärt känna dig har jag insett att det verkligen finns genuint godhjärtade människor som ger utan att en tankepå att få något tillbaks. Till dig, som jag är skyldig allt, kan jag bara skicka ett tack och en önskan om att du får en riktigt jävla fin jul där i Järvsö. Ingen är värd det mer än dig min vän!

Ha det gott allesammans!

 

Categories
Visdomsord

Affärsråd (jojo liksom)

Don’t be where the flies are“.

Varför då då!?

Jo därför att flugorna ofta sitter på det som är skit.

Ja alla kommer ändå sätta sig där. På samma ställe. Höjas till skyarna för att de gör det. Så vill man bara fördriva liv så går det såklart bra det också. Följa strömmen. Men vill man göra skillnad…

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Båtvändning – Söderut

Vintersolståndstradition

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Mer stålar”

Onsdag. Mörkare än såhär blir det inte. Jo det håller i sig ett tag mörkret. Det finns trögheter i ett vändande system. Men inte mörkare alltså. En dag värd att fira således.

Jag är trött. Vaknar alldeles för tidigt. Onödigt tidigt. Pratar lite med katterna som sover hela dagarna och därför mycket väl kan vara vakna den där tiden men dom tycker bara att jag borde nog ta och gå upp och fixa lite god mat åt dom istället för att ligga där och såsa och vänta på att telefonen ger ifrån sig morgonens väckningssignal. Men jag håller ut. Väntar in vakna-trudelutten. Men “gäsp” alltså.

Igår fick jag lära mig att en människa som går med aktivitetsstöd är en bättre människa än en människa som driver ett företag. Trodde sådant där hörde till tiden före tidigt åttiotal. När staten(s verk) och småföretagen var fiender. Man upplever sällan den där attityden längre när man har kontakt med myndigheter. Men igår alltså. Jag håller inte med såklart. Vem kan göra det? Var kommer pengarna ifrån? Borde det inte finnas kurser för offentligt anställda som redde ut sånt?

Fast jag hoppar och håller tyst.

Sätter på kaffe. Hur många är det som står där vid kaffemaskiner och bryggare den här tiden runt om i landet. Som mig, gäspande. Många lika trötta varje morgon. För mig är det ovanligt. Jag är ofta pigg som en lärka efter frukost. Sugen på att leva ett liv, en dag, ett projekt. Men idag, och några anda dagar, undantag alltså. Med kaffet då. Den här tiden. Det som gör hål i min mage. Surar till. Ja i alla fall om jag tar den traditionsenliga koppen vid lunch. Den jag säkert inte kommer att kunna hålla mig från idag heller. Tänk att en kaffekopp kan rendera så många ord. Ingenting är ibland allt. Men det är väl sådant mindfullness och liknande handlar om. Folk drar in pengar på att lära ut dylikt. Kanske skall jag satsa på kursen i att verkligen ta in det där med att dricka en kopp kaffe på morgonen. Nej förresten. “Bliv vid din läst”. Sa någon. Men det kan ligga något i det.

Men nu är jag alltså arbetslös utan ersättning. Är jag en börda för samhället då?

Ja och får jag ett arbete, vilket min arbetsförmedlare då inte tror, inte jag heller, så får jag behålla exakt noll kronor av den lön som det där arbetet i så fall skulle inbringa. För visst får man lön på en del arbeten? Dom pengarna skulle i så fall gå till företag som köper upp skulder som är avskrivna av de ursprungliga borgenärerna. Vanlig taxa är väl 2-10% av kapitalskulden när de köps. Intrum Justitia, Svea, Lindorff för att nämna några. Företag som är samhällets stöttepelare. De som bygger landet. Japp, bygger landet gör de genom att lägga en ränta på 30% på de där uppköpta skulderna. En del kallar det spekulationsekonomi. Andra affärer. Lagarna skyddar de som har pengarna hur som helst. Har det inte alltid varit så? Det är klart de som har stålar skall få mer stålar. Vem kan tycka annat?

Jodå, jag tycker det är viktigt att betala sina skulder. Också jag blev en gång i tiden livrädd när jag fick ett brev från inkasso. Men saker kan hända. Sjukdom, skilsmässor, konkurs för att nämna några. Det måste finnas vägar ut.  Skuldsanering är en sådan väg. Preskription (15 år är föreslaget) en annan. Men för företagare behövs mer. Där handlar det om så mycket pengar för samhället som går förlorade om den där företagaren inte kommer på banan igen. Det krävs en konkurshaverikommission. Som ställer en fråga. Går det på något sätt att få den här personen på banan igen?

“Varför det” säger du? Varför skall man särbehandla företagare?

Jo för att de anställer folk. De drar in skatt till en offentlig sektor. “Men det gör jag också” säger du den anställde, men var kommer de pengarna du betalar i skatt ifrån då? Tomten?

Att det där inte händer har antagligen att göra med det jag skrev om tidigare. Det finns en socialdemokratimpregnerad syn på (små)företag som skattesmitare. När det egentligen är precis tvärtom. Det är därifrån pengarna kommer. Fast nu när så många socialdemokrater byter sida så kanske det blir ändring på det där.

Edit: Vad som hände med texten i resten av det här inlägget vet jag inte. Upp på någon server kom den i alla fall inte. Tror det var det bästa jag någonsin skrivit såklart… 😉

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hoppet och vinterkräksjukan

Skuldsanering. Idag ett steg till. Ett litet. Framåt. 1806 dagar kvar. 20 avklarade. Det tar sig. Skall man äta en elefant tar man en tugga i taget. Det går inte på något annat sätt. Det är bara så. Jag är bra på det. För första gången på mycket, mycket länge känner jag ett spirande hopp inför framtiden. Det är bra. Mycket bra. Fem år är ingenting.

Julen här har ändå alltid varit ett slags andrum. En bubbla. När man väl fått till den ekonomiskt. Under några dagar finns inte världen och allt är bra, bara bra. Om man är en människa som aldrig suttit hårt till ekonomiskt så kan behovet av ekonomiska excesser te sig underliga. Borde man inte spara? Vända på varenda krona? Alltid och jämt? Men sträcker du inte ut ibland, stannar du i det grå hela tiden, så går du under. Det grå är det farliga. Ljuset, är livräddaren.

Fast det slutgiltiga beslut tar väl kanske en månad till när det gäller skuldsaneringen. Ja eller nej. Det är den stora frågan 2017? Själv håller jag en tumme.

Imorgon vintersolstånd alltså. 10:44 Över hela världen. Ja tidszoner ställer till det.  Men visst är väl det lite magiskt och vackert. Något att samlas kring oavsett religion och politiska åsikter.

Jag skall vända på vår båt hur som helst. Från och med imorgon 10:44 skall den segla söderut där i bokhyllan. Nästa gång, när den vänder norrut, är det sommar. Pavarotti, vår koltrast, sjunger förhoppningsvis för fullt. Egentligen skulle man väl ta sig en sup när man vänder den. Får införa det när jag har råd att köpa brännvin. Synd att det smakar så jävligt.

Jag fryser. Inte för att det är kallt utan för att jag är en fryslort. Eller också håller jag på att bli sjuk. Vinterkräksjuka kanske. Den har jag haft två jular förut. Det blir lite speciella jular de där åren. Man ser mycket toalettstol. Men man får väl hoppas på motståndskraften.

Möjligen beror det på många timmar o-sömn inatt. Det är sällan så för mig. Jag sover i alla lägen. Men under det här året har det inte varit så. För mycket ibland. Det mal på. Inte bra. Det äter upp mig det där. Förmågan att sova har alltid varit livräddaren och återställaren. Ja och projekten. Utan dom hade det blivit ättestupan eller en Hans Lidmansk revolver mot tinningen för länge sedan. Det destruktiva kan vändas till skapande. Man kanske borde hålla kurser för de som tror på Kalifatet.

Men jag tycker att det är gott att leva. Konstig. Men är det något jag har lärt mig av de här tjugofyraåren på samhällets bottenskikt så är det att just det där att tycka något är gott och bra sitter i huvudet mer än i plånboken. Kanske var det den läxan jag hade som uppgift att lära mig. Japp i så fall lärde jag mig det första året. Ute på gräsmattan. Luspank. Liggandes där och tittande på molnen. Minns det som ett av de bästa ögonblicken i mitt liv. Men det är väl som lumpen. Efter en vecka fattade man där. Men sen skulle man åka båt med kanoner på i nästan elva månader efter att man fattat också. Fast det var såklart skoj ibland det också. Kalleankakostym och nya hamnar. Varför gillar flickor sjömän?

Fast slut här. Ny dag imorgon. Nya tag. Då. Sen är de väl nästan jul kan man säga. Kidsen skall visst ut och stjäla julgran imorgon. Åker de fast låtsas jag att jag inte känner igen dom. Polisen får ta med dom. Då kanske dom lär sig en nyttig läxa om “mitt” och “ditt”. Jag nedröstad i år också alltså. Det skall mördas gran. Jag är den ende som tycker att de skall få bli stora ståtliga granar i den här familjen. Fast å andra sidan eldar jag väl upp några hundra som pellets varje år. Ja om man tänker efter alltså. Det där med att vara bättre än någon annan, tro det, är en fälla. Men hen som mördar 19 personer är hen en sämre människa än hen som mördar 18? Sånt kan man fundera på. Eller också skiter man i det. Fast den där personen som skulle blivit nummer 19 kan ju ha en intressant åsikt i den där frågan. Det måste man ju tillstå. Antagligen inte bara “mäh”  i alla fall. Håll med om det. Ja, eller håll inte med. Det blir väl intressantast så.

 

 

Categories
Swedish

Fastighetskung pekas ut som köpare av Lim-Johans tavla – nekar själv

Source: Fastighetskung pekas ut som köpare av Lim-Johans tavla – nekar själv