Tar en munsbit av måndagen. Tuggar i mig. Sväljer. Sen är det en dag mindre kvar att få något gjort på. Men har man tur kommer det nya veckor. Nya måndagar. Dessa älskade pärlor av veckodagar.
Använder halva dan åt ett trilskande nät. Mycket spring och det är ju bara bra för en som sitter alldeles för mycket i livet och verkligen behöver upp och springa lite. Men vid lunch kan jag byta felsökande av nät mot kodande igen. Ljuvligt ät bara förnamnet.
Drabbas av den stora tröttheten ett tag efter lunch. Letar i vänstra stortån efter den sista energin och kommer igång med den. Allt skall bort. Kaffe hjälper lite också.
Fullmåne. Ja nästan. Tror den håller mig vaken i natten. Hinner fundera lite. Kommer väl inte fram till någon slutsats. Om det nu är slutsatser man skall leta. Ibland är det nyttigt att bara ligga och fundera. I alla fall när man saknar något som oroar och retar. Lyckligt lottad är man som inte har sådant. I alla fall just nu. Vet inte om jag gjort mig förtjänt av den gåvan eller är det en ynnest.
Nu tänker jag gå upp om en stund. Greppa min bok. Läsa en timme, sen försöka sova. En ljuvlighet det också. I alla fall om boken är bra och det är den jag läser nu.
Ute börjar hösten märkas på riktigt nu. Färger. Mörk morgon. Mörk kväll. Lampor tänds. Men varmt inne utan att lyfta ett enda finger egentligen annat än att skicka in en slant till elbolagen. Lyxtillvaro. Trodde inte det gick att leva såhär obekymrat. Fantastiskt. Möjligen lite för varmt…
En intressant iakttagelse är att vi gör av med ungefär hälften så mycket energi i år jämfört med förra årets september. Då hade vi ett elelement i köket uppe och ett här nere som var påslagna under kalla dagar. Nu värmer vi hela huset. Otroligt.
Men nu så. Behöver vila. Man är ju (rätt) gammal så det må vara förlåtet. Tur att veckan har fyra dagar kvar.