Fredagar finns det många av i ett liv. Vad jag vet, när den här på morgonen ännu är tämligen oskriven, är det inget särskilt med den här fredagen heller. Det kan liksom bli bu eller bä.
Fast löningsfredag. Men är man pensionär så sker det där kring den 18’e. Åtminstone om man är född i början på månaden.
Försöker köra Easymesh mellan nyinköpta gamla routrar. Fungerar sådär kan man säga. Kraschar hela nätet under natten, eftersom vi har Matter lite här och var kan jag inte ens stänga av min sänglampa när det är dags att sova. Får skruva ur den till slut.
Så nu på morgonen bort med alla nya gamla routrar. Får titta på det där åt veckan. Vet att det tar tid som jag egentligen inte har.
Hinner inte få igång nätet igen förrän jag upptäcker att jag inte har någon mätning av elförbrukning. Letar och hummar en stund. Kommer på till slut att huvudroutern har fått en ny adress när man grejat. Fixar det. Låter ändringen propagera genom världen. Går snabbt nu för tiden. Men saker fungerar ändå inte. Visar sig att den demo server som det här ligger på är nere. Vad i helvete? Men får igång den lite tillfälligt i alla fall. Får väl titta på det på riktigt nästa vecka också. Snart är hela veckan intecknad.
Suckar.
Nåja, smärre bulor på vägen man tar sig fram efter. Alltid är det något. Fast tillvaron har blivit förbannat komplex på sistone.
Nu är Hälsingetoppen uppdaterad fast jag borde ha skitit i det där för länge sedan, backuper gjorda, uppdateringar av alla burkar fixade, bokföringen fixad upp till idag. En vanlig fredag kunde man ge sig hän med kodande härifrån. Men månadshandling idag. Man får ställa in kodandet.
En annan jävlighet just nu är fruktflugor eller om det är blomflugor. Hade en kompost i köket här nere på kontoret. Uppstod mängder i den här i veckan. Tömde allt. Rensade. Nu har de slagit sig ner vid mitt skrivbord istället. Angriper mig från alla håll. Antagligen är jag alltså lika tilldragande som en rutten banan. Man skulle kunna tänka “alltid något“, eller, ja, inte göra det.
Hann i alla fall koda lite igår. Men mest städades det lägenhet och konfigurerades Easymesh. Om man nu med “mest” kan innefatta en timmes stödsovande mitt i den där städningen. Blev nämligen oerhört trött mitt i alltsammans och var tvungen att sträcka ut mig på soffan. Gammelgubbe fasoner det där och något jag lagt mig till med på sistone.
Får jag några rullar vegetarisk sushi idag så må allt jävelskap vara förlåtet. Åtminstone det som uppstått fram till hit är det bäst att tillägga. Imorgon skall det hämtas några säckar potatis i Järvsö. Ingen potatis smakar som den. Ekologiskt. Lokalt. Perfekt. Får väl ta en tur på Mickelsmässmarknaden där också. Brukar inte vara det kuligaste som sker under ett årshjul men det finns folk som man kan studera och lyssna på. Har man tur får man köpemat också då, den dan. Men då skall man alltså ha tur.
Medvetandet som en stor deg tilltalar mig. Ja eller en deg som är Gud om du så vill. Man föds med en klick medvetande från den där degen, men begränsas och blir en solitär av sin fysiska konstruktion. Sinnen och hjärna. Så lever man ett liv som solitär. Ensam i universum. Bortkopplad från allt annat liv som man egentligen är en del av. Ser bara sin egen existens tills den dagen man dör och går tillbaks till den där urdegen och blir ett med alltet igen.
Allt som har levat och lever är en del av den där degen.
Det där tilltalar mig rätt mycket som tanke. Döden blir liksom något annat. En hemresa. Att man blir en del av den stora “gemenskapen” igen där allt och alla ÄR ett.
Troligen existerar inte fredagar där i det…