Första september. Höst per definition om än inte meteorologiskt. Fast långt borta är den inte den meteorologiska hösten heller om man bor på en kulle mitt i Sverige som vi gör. Japp, Kårböle en bit härifrån anses som mitt i Sverige. Fast det är med mitten som med statistiken. Man kan mäta till sin fördel.
Fast höst. Jag gillar höst. Det blir lite lugnare. Och det passar min hjärna alldeles utmärkt. Lugnar det ner sig i det yttre så ökar den i sitt inre. Ja inom sina kapacitetsgränser då såklart. Jag eftersträvar varken geni eller andra nivåer över det mediokra ens i mina vildaste ögonblick. Men anser nog ändå att just det sista talar lite till min fördel. Hursomhelst höst gillar jag och kan överleva den första delen av vintern också fram till nyår.
Idag kommer rörmokaren. Värmepumpsfix. En läckande koppling mot våra gamla rör som man inte lyckats få till trotts att ett år nu snart gått sedan installationen. Hoppas på en lösning nu. Rörmokaren, Hugo, skall få installera ett element i källaren också när han ändå är hit. Utan en Hulk som hoppar och värme också lokalt där nere i källaren blir det kallt och det blev lite väl kallt när kvicksilvret kröp ner mot minus tjugo ute. Element alltså. Värme till värmepumpen om man så vill.
Just det här att ha en hantverkare som fixar saker åt en känns ovant. Dyrt också såklart. Man inte van. Fast upplevelsen när vi installerade värmepumpen var fantastisk. Så mycket man kan få för pengar. Två gubbar stod ute och frös och borrade i tre dagar. En grävde. En skruvade rör. Lastbilar hit och iväg. Grävskopa. Det var nästan så att man önskade att man kunde ha det så jämt. “Byt tak” skulle man ha sagt. “Måla huset“. “Städa“. “Tvätta fönstren“. Osv Det finns hur mycket som helst som man skulle kunna leja ut. Själv fick man väl hitta på något annat. Tjäna pengar så att man kunde betala för alltsammans kanske.
Många i min generation, efter och före den (förvånande nog) har det lite svårt för “digitalt“. Fast inte om det kommer i en låda med en kontakt för input och en för output och möjligen med några rattar på. Att det sitter en signalprocessor eller en annan processor där i eller att signalkedjorna är digitala det spelar ingen roll då. Men laddar man ett program på datorn som gör samma sak. Då blir det lite fult. Jag suckar. Hela tiden för alla jag känner är lika gamla som jag men är ordentligt digitalt föråldrade hela bunten. Fast på utdöende är vi allesammans. Tur det.
Men hösten alltså. Den välkomnar jag. Kunde inte riktigt njuta under förra året när borrandet och installerandet var på gång (en evig väntan f.ö. ) och pågick. I år tänker jag njuta till fullo. Så fort växterna och pottarna är ute är hanterade, komposterna tömda, utemöblerna inplockade, då bygger jag en kokong och stannar sen i den tills det blir vår. Försök att ringa mig under en tiden skall ni få se. Min kokong har nämligen ingen telefon installerad.
Men idag alltså rörmokardag. Jag skall icke göra ett dugg rörmokeri, men vet såklart att min koncentration under dagen kommer att vara noll. Är lättstörd. Alldeles för lättstörd. Men värt det såklart. Väl på plats blir livet en aning enklare. Varje förenkling är ett framsteg. Men det kan man inte säga till en vedeldare. De är ofta lite religiöst fanatiska när det gäller ved och eldning. Fast alla jag känner som sen slutat (oftast för att de blir för gamla för motorsågen och vedklyven) sjunger samstämmigt högt i falsett, “att man inte gjorde det här tidigare…”, ja precis som jag ropade i mittvintern förra året trotts höga elpriser. Vårt diskmaskininköp i våras genererade väl det också ungefär samma utrop. Gillade ju egentligen att handdiska. Men tamefan om jag inte gillar ännu mer att INTE behöva handdiska… 🙂
Nu bok, sen sova, i den ordningen, för freden.