“Han är fin“
En hand pekar. Jag står där på det jag tror är en scen. men handen pekar på någon bakom mig. Jag är inte den utvalde.
De som väljer tänker jag är en grupp tjejer. Men jag ser inte dem heller. Jag bara förutsätter att de är det. Någonstans där framför mig i mörkret bakom scenen.
De fortsätter sådär. De väljer hela tiden andra än mig, valen är olika varje gång, snart står jag kvar där alldeles själv.
Då vaknar jag. Det var en dröm. Det är idag på morgonen vid femtiden. Känslan av att ha blivit bortvald lever kvar i mig också i vaket tillstånd. Jag ligger där och låter den känslan klinga bort. Men helt lämnar den mig inte ens under dagen.
Jag förundras alltid över drömmarna. De gånger man kommer ihåg dem, oftast gör jag inte det. Sällan är det något upplyftande jag drömmer och kommer ihåg så kanske lika bra det. Tjugo gånger bortvald… Varför drömmer man så?
Helgen är i alla fall slut. Jag har använt eftermiddagen till rörmokeri. Ibland är det knökigt att få alla kopplingar täta. Idag en sådan dag. Många omtag blir det. Men till slut så.
Regnhelg och ibland är en regnig helg precis det man behöver. Man kan med gott samvete stanna inne och slöa sig hela vägen ner i stoppningen på den gröna IKEA-soffan. Katten och K gör mig sällskap. Det finns godis, god bok och frukt. Livet kan vara sämre.
Så nu när jag sitter här på kontoret med en obruten vecka föröver så känner jag mig rätt nöjd. Det skulle i och för sig varit trevligt om man åtminstone i sina drömmar blev den som blev vald. Men vem begriper sig på dylikt. Utmärkt är det i alla fall med tid som inte är intecknad. Guld för en sådan som mig. Varje minut som gives. Mer värt än pengar på banken.
Så det är väl bara att köra på…