Man får skaffa vingar. Tänker så. Ofta. Men hoppas ju att man återföds som fjäril och då, ja då, får man. Men fortfarande, om man skall till centralorten eller människobyn gäller det att ta bilen. Så tar den. Det finns behov av att bunkra. Och det går ju bra. Nerför backarna i alla fall. Men halvvägs hem, i en mindre backe, än de som lutar utför när man åker bort, så känns bromsen väldigt svampig. Några backar till så börjar jag fatta att jag nästan inte har bromsar kvar. Vill man bromsa får man pumpa. Spännande! Men tar mig hem. Idkar försiktighet. Funderar på om man skall ta på sig blåstället. Googlar. Inser att det här är nog bromscylinder eller brott på bromsrör. Mer än man klarar av själv. Ringer bärgare.
Ja så nu sitter jag och dricker kaffe och väntar på bärgaren och önskar mig vingar alltså. Förbannat är vad det är. Men det finns tack och lov folk som fixar bromsar hela dagarna. Bra ändå att man han bunkra innan och att man inte råkade ut för det här när man var och fikade i Åre/Duvhed. Det finns alltid ett perspektiv varifrån det dåliga ser bättre ut.
Nu sitter katten och jag här på kontoret. Nja, jag sitter, katten ligger och sover på en låda märkt LoRa. Tappar fokus ganska mycket när sådant här händer. Behöver hitta kraft långt nerifrån någonstans. Brukar gå till slut.
Igår skulle jag slänga glas på återvinningen. Kassens klara glas var det inga problem med. Klirr, klirr, klirr… men när jag kom till de färgade glasartifakterna, klirr, klirr…. sen forsade ett helt, mycket irriterat, moln med getingar ut ur den där glasiglon. Retirerade så snabbt nu en gammal gubbe lyckas retirera på sina krumma ben, men blev ändå stungen bakom ena örat. Lärdomen är väl att man numera behöver skyddskläder ala bi-hållare för att återvinna glas. Definitivt inget för gamla gubbar i t-shirt.
Nåja…
Man får vara glad om man överlever dagen och det varje dag.
Analytiker varnar för elpriser på rekordnivåer i vinter. Man får alltså börja samla kronor i ladorna för att möta det där. Vi har Sveriges åttonde största vindkraftpark inpå knutarna. Ett rejält ingrep i närmiljön. Dessutom har vi fördämningar och kraftverk i varje älv. Vi levererar den där elen till mer centrala delar. Men inte fan får vi något annat än nålpengar tillbaks för det. Revolution för fan! Nu! Nåja… Kanske räcker det att återigen knyta handen i fickan och gå undan…