Hes och trött kopplar jag ner. Ute är det mörkt. Något lite ljus syns fortfarande i nordväst. Ljuset släcks som en lampa nu strax efter elva. Det där magiska ljuset som härskar här på kullen kring midsommar får man vänta ett helt år. Det är bara mörker föröver. Fan det är nästan så man kan bli deprimerad av att plocka fram sådana tankar.
Men nejdå. man får inte misströsta. Själv gillar jag hösten också. Är novembarn, så kanske är det inte så konstigt. Hösten kommer med lugnet. Det är tiden mellan nyår och Vasaloppssöndagar som är de kämpiga. En bit kvar dit bort.
Hel kväll i “studion“. Komponerat under den senare delen och lärt mig lite nya grejer under den tidiga kvällen. Lycka stavas det där. Tiden går tyvärr alldeles för snabbt när man befinner sig i den där delen av huset. Några timmar är ingenting.
Men både hes och trötter nu alltså. Bok och säng skall väl återställa gubben hoppas jag. Våra kroppar, alla miljarder celler som vi är kungar över, är fantastiska på återhämtning. Tänk vilket sammarbetsprojekt det där är. Tänk så lite tacksamhet vi sänder till alla de olika delar (läs celler) som tickar på och gör sitt jobb i vår kropp.
Har man tur får man en ny dag imorgon (läs idag). Det finns en magi i det också och det är verkligen ingen självklarhet alls.