Det är på alla sätt galet, det här med ledighet dag efter dag. Man befinner sig i en dimma där man inte utan ansträngning kan komma fram till vilken dag det är. Att man sen också gillar läget, ja, det skrämmer lite det med.
Fast lite börjar det allt pirra i mig efter att få sätta igång igen. Men tre veckor kvar. Trycker undan. Tänker klara av hela semesterledigheten som ett proffs på vila.
Badat har jag inte gjort. ÄR badkrukan personifierad. Kallt vatten upp till knäna kan gå för sig. Men efter det börjar hjärnan säga ifrån. Vid tjugotvå grader någonstans går nog gränsen för att mentalt ta sig över den kulle som kallt vatten har som inverkan på hela mig. Synd för jag älskar att simma och dyka. Borde skaffa våtdräkt.
Sover inget vidare. Saknar den gamla sängen. Den där man steg upp helt mörbultad ur på morgonen men där man hade sovit gott under natten. Nu ligger man på mjuka moln. Vaknar utan allt för mycket krämpor. Men sover djupt och gott och bra, NEJ, det gör man inte.
“Studio” på kvällarna. När jag orkar. Man blir slö av att vila. Älskar den nya gitarren. Urskön att spela på. Men har använt den mesta tiden till att leka med olika tekniska detaljer. Gör liksom inget om jag ger mig hän åt lite sådant här i sommarnatten. “Musik” blir det när musik pockar på.
Att bevista en konsert av det svängigare slaget ligger högt upp på önskelistan just nu. Men allt man hittar är det gamla vanliga. Har levt med det gamla vanliga ett helt liv snart och vill ha lite nytt. Ge mig en demofestival, ungdomar och livsglädje.
Loosgrufvans dag idag på Loosveckan. OO’na flödar över. Små o’n inom parentes (o)(o) är vackrare än stora (O)(O). Brukar vara mycket folk en sådan här dag som vill ge sig ner i de kyliga gruvgångarna. Väl värt ett besök om du aldrig varit på dit. På kullen mittemot, det är där jag finns, MIN kulle. Ser du en tjock gammal gubbe där så vinka. Vinkar tillbaks gör han inte men du får motion för handens leder.
Lillkatten släpar in en ekorre igår. Äter upp huvudet och lämnar resten åt oss. Men jag var mätt och frysen var full så slänger ut till räven. Inget går till spillo och liv är en förbrukningsvara. Som flugsnapparen som far runt i trädgården igår. Det ser trevligt ut. Men mycket död där kring honom också såklart. Varje insekt han tar hade antagligen velat leva ett tag till den också.
Lillkatten är väl inte längre “lillkatten” nu när Petitè inte är med oss längre. Får sluta tänka på henne som den lille.
Nu skall jag ge mig ut i den varma solen. Letar man ett skuggigt parti så går det också för sig. Fast kan behöva lite D-vitamin så jag gör några tappra försök till att fixa lite saker stående under solen. Blir mest försök. Men vem vet, idag är en annan dag. Energin kanske rinner till. Just nu är det ingen som vet.