På kontoret igen. Lite som det skall vara känns det som. Fast är här på övertid. Semester skulle ha börjat i fredags. Nu ser det ut som om det blir några dagar till vid skrivbordet. Bara de snabba och alerta får ta ut sin semester i tid. Jag då som aldrig tillhört den skaran får jobba på lite till.
Klipper gräs större delen av dagen idag. Eller mer korrekt är väl att jag gör det under eftermiddagen. Men den går åt. Det finns en hel del gräsmatta här på kullen och gräset har växt till sig.
Varje gång jag går där så upplever jag mig som en mördare. Fattar inte riktigt det där med att köpa dyra blommor på plantskola och sen köra ner andra – lika vackra – med gräsklipparen. Jag är och blir aldrig en bra gud heller. Att bestämma vem som skall få leva och vem som skall dö är inget som bör falla på min lott. Skulle inte bli långvarig på jobbet som han/hon/det/gud. Måste vara kämpigt så in i helvete.
Men klipper gör jag. Stänger av de sensibla delarna hjärnan och kör. Försöker gira för en fjäril där och en humla där och en skalbagge på ett annat ställe. Ja paddor har vi också. Turligt nog har jag ännu inte lyckas ha ihjäl någon av dem ännu. Förresten brukar inte paddor sjunga? Tydligen inte här. Har i alla fall inte hört någon nattlig kvääääääk konsert ännu. Men kanske hålls de till annorstädes när de koncerterar.
Nu sitter jag alltså här. Gräsmattan är i OK skick. Räcker väl en vecka som bäst innan det är dags att starta den vrålande maskinen igen. Jag har det standardiserade dåliga samvetet som kommer med en gräsklippning. Svettigt var det också. Fast det svettiga gick i alla fall ordna med en andra dusch. Samvetet behöver några timmars tankar och bearbetning och en natts sömn innan det lugnar ner sig. Går icke att duscha av sig.
Har i alla fall finfin musik i högtalarna
Återkommer med jämna mellanrum i mina högtalare. Såklart.
Gräsklippning är annars som handdiskning, det finns tid att tänka på annat. Fast inga revolutionerande tankar ramlar genom skallen idag. Men en tanke värd att dela med sig av poppar upp ändå. Priser ni vet. De brukar delas ut till dem som förtjänar dem. Och i de flesta fall gör ju mottagarna det också. Bra med uppmuntran såklart. Inget att bli upprörd över även om man är en sådan där som jag och de flesta andra som inte når upp ens till nomineringarna. En (stor) fara däremot när man kommer upp i min ålder är att man kan få tröstpriser. Ni vet för lång och trogen tjänst inom branschen. Ja någon tycker synd om en och hosta ur sig på ett möte att “…borde inte x få ett pris, hen har ju aldrig fått något. Hen är ju y år nu och kommer dö snart…“. Ja ni har sett det där på olika branschgalor. Men vafan, vem vill vara mottagare av ett tröstpris. Hellre är man utan. Ja så att man åtminstone kan få vara lite bitter där på ålderdomshemmet. Åtminstone bitterheten borde man väl få behålla hela vägen i i döden. Fast sen tänker jag att man borde kunna vara lugn nu. Var nog större risk för sådant där för tio år sedan. Nu existerar man knappt. Sannolikt dessutom med rätta. Jag låter alltså risken fara hela vägen vidare till någon yngre som fortfarande befinner sig i riskzonen för tröstpriser. Stackare…
Priser förresten. Diplom och check. Alla har väl minst ett. Hängde på väggen här ett tag. Men besinnande mig till slut och slängde alltsammans i soporna. Den egna storheten är väl ändå inte så viktig att man har behov att skylta med den om man nu råkat bli lite vuxen och trygg som människa.
Alla fönster öppna här på kontoret. Det doftar nyklippt gräs. Eller så luktar det blödande grässtrån och blommor om man nu vill se det så. Hmmm… Man behöver bara byta perspektiv alldeles så lite så ser man allt helt annorlunda. Gäller allt och alltid.
Men arbete återstår alltså, liksom ett antal timmar som ligger där och väntar på att fyllas med det. Så det är väl lika bra att jag gör lite nytta. Eller “nytta” förresten, vore väl förmätet av mig att slänga mig med sådan epitet. Finns det någon “nytta” med sandkonst? Måste det finnas “nytta” med det man gör? För vem skall det man gör vara till “nytta“? För att hitta svaren måste man formulera frågorna först. Svaren är dessutom egentligen inte så viktiga.
Vettu!