Måndag. För mig innebär måndagar oftast förväntan. En hel obruten vecka framöver. Det bästa som finns. Men lite annat som måste ordnas också den här veckan. Vattenmätarbyte bland annat. Jag sätta upp en konsol först. Jo man kan ringa en rörmokare för sådant. Men jag är för snål för det helt enkelt. Vill själv. Kan själv. Tror jag.
Fast minsta lilla sådan där grej stör kraftfältet. Jag behöver lugn. Avspänning med tillförsikt så att jag bara kan dyka ner i den där pölen av koncentration. Men man får hoppas på veckan efter. Nä… visst…ja, det var något då med. Jaha, sådär skall det väl fortsätta framåt jul. Efter nyår kanske…
Löjligt såklart. Jag har hur mycket tid som helst. Men är väl en alldeles för känslig och svårstartad själ för att nöja mig med det. Bortskämd.
Sätter på dagens första tvätt maskin här på morgonen. Måndagssyssla. En jag gärna gör. Det tar en halv dag att ta sig igenom veckans tvätt. Man behöver knappt tänka en tanke för att åstadkomma det där. Inte mycket svett genereras heller. Men en cirkel är det. Den tar aldrig slut. Rena kläder tas för givna och jag förstår hur en husmor på femtiotalet upplevde tillvaron. Men vi delar på den där känslan ganska väl här i huset. Annars hade det nog varit skit.
När jag ser floden av fredligt protesterande människor i Glasgow värms jag i mitt hjärta. Alla har inte blivit lallande Facebookidioter. Det finns människor kvar med känslor och handlingsförmåga. Tack för det. De där människorna är planetens räddning. Kanske.
Jag får fyr på ljuset här på bordet. Kokar lite te. Ute är det minus fem. Vinter. Men här på kontoret en behaglig värme. Min nya skrivbordsplats levererar faktiskt. Inte samma kallras som på det förra stället. Tror det här kan bli en bra vinter ändå. Hulken har hummande lovat att hålla ut en säsong till och min pelletsleverantör är alert och på som alltid. Det borde gå.
Så får min vecka börja.