Jag drömmer om humlor. Sommar och humlor och ljumma vindar. Inte illa när det är sex sju grader kallt ute och blåser 15 m/s i byarna. Ja jag gillar humlor. Jag gillar sommar. Så tillsammans ger det där såklart en gokänsla i kropp och sinne. Ja och så vaknar jag. Med den där gokänslan kvar i magen. Kommer på att det är måndag. Gokänslan tilltar. När det är måndag finns det flera dagar att göra storverk på innan veckan är slut. Det gillar jag alldeles extra mycket.
Så veckan startar bra. Jo, jo, jo det där med storverk. De är bara mina. Betyder inget för någon annan. Men mig gör det inget att det är så. Jo jag vet att det stör en del andra. Ibland mycket till och med. Men det är deras problem. Helt och hållet deras. Jag gör det jag gör och stör väl ingen egentligen när jag gör det.
Fast humlor. Vem kan inte tycka om humlor? Ja säkert någon såklart. Mer än en. Vi lever i rädslornas tid. På de störda själarnas planet.
Jag skall inte bli humla i nästa liv dock. Sedan länge står fjäril på önskelistan där. Men samma sommardag och samma ljumma vindar kan jag tänka mig när jag vinglar omkring på vackra vingar i den fjärilsdans jag aldrig mäktade med som människa. Nästan längtar dit. För jag kommer att vara vackrast av dem alla.
Min dag börjar alltså på bästa möjliga sätt. Till och med kaffet smakar utmärkt när jag sätter mig i den knarrande stolen i mitt låtsaskontor. Ändå är jag blå i sinnet. Men kan som vanligt inte låta bli att njuta lite av att vara det. Jag är en blå som person. Det är bara så. Jag kan inte bara gå runt och flabba åt världen hela tiden som andra kan. Jag måste få ha den där eftertankens rum nära mig. Det är bara så.
Så i det sätter jag igång både min dag och min vecka. Jag tor den blir en bra vecka. Vad tror du?