En Nässelfjärils fåfänga kärlek

Julhandling avklarad. Det blev lika lite kvar efter den i plånboken som vanligt. Men kanske måste det vara sådär på julen. Men man behöver kanske inte gilla att det är så. För mig är det det närmaste ångest man kan komma. En skogskoja, en limpmacka en julmust hade räckt för mig. Ja kanske en bok, en filt och en brasa kunde ingå i önskepaketet också. Som excesserna i tillvaron,

Vi hämtar J. äldsten av sönerna, som kommer farandes med tåget från lärdomsstaden. Vi ses såklart inte så ofta numera. Han har ju sitt liv. Skall, som alla andra unga, naturligtvis leva det livet först och främst. Ankare bakåt tynger ändå bara ner det som vill leva och ta sig frammåt. Men ens barn är ens barn och det är roligt att återse dem då och då även om det inte blir så låga stunder..

Hemma är huset utkylt. Hulken måste ha lagt av strax efter att vi åkte iväg i morse. Fryser redan innan gör man i fuktigt gråväder, fryser än mer väl hemma alltså. Men får igång maskineriet. Skruven hade fastnat. En spik eller skruv med i pelletsen kanske. Det häner ibland. Lättfixat. Startar upp igen. Nu är det bara att vänta tills temperaturerna kryper upp mot “varmt och skönt” nivåer igen.

En Nässelfjäril har fullbordat metamorfosen där nere i pannrummet under dagen. Det är ju ändå varmt och skönt och ljust där nere. Hen söker sig med energi mot “solen” på nyutvecklade vingar, “solen”, som för dagen manifesterar sig som ett 18W lysrör.

“Men 18W gör ingen sommar” mumlar jag otröstande till den vackra Nässelfjärilen innan jag kallt konstaterande går därifrån och lämnar den kvar där på lysröret. Vi vet båda vilket öde som väntar den . En vinterfjäril för kanske tur med sig till det hus i vilket den föds, men överlever så många dagar av vinter, nej, det gör den inte.

Nu sitter jag här och är fredagstrött. Behovet av vila är stort. Whisky blir det ingen den här julen. Vi drog ned det kontot till noll. Nedskärningar gör bäst nytta där de gör ont. Men hur än gott det där sippandet på det där väldoftande glaset än är så är det inte speciellt viktig att det finns där Det tillhör excesserna det där med. Det som blir bättre om det inte kommer till en så lättvindigt och enkelt och finns där så fort man ropar.

Jag går in i juletid med tillförsikt alltså. Det blir nog bra med allt. Det finns att äta. Det finns att dricka. Man kan sova när man önskar. Äta en kaka. Dricka kaffe. Umgås. Allt är gott och och helt OK på kullen följaktligen. Man hoppas att Nässelfjärilen kan släppa sin kärlek till en konstgjord sol och istället somna i ett hörn eller i en spricka och först istället vakna i maj och ge sig ut i världen som årets första fjäril genom en dörr som lämnats öppen av någon som haft bråttom ut i majsolens frälsande ljus. Men hur det blir med det vet man inte nu. Men har man tur får man veta det sen. Det är det som är livet.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.