Det pratas om kris för glesbygden. Ändå händer det. En massa inflytelserika människor flyttar från stan, köper Hälsingegård och prioriterar livet. Det är intressant det där. För det är tv-folk, kulturpersonligheter, konstnärer som flyttar. Jodå vi känner igen det där från London och New York också. Slitna fattiga stadsdelar dit konstnärer och visionärer flyttar eftersom det finns billigt boende, sen tar det några år och så är det där de hippaste restaurangerna, de hippaste klubbarna, de hippaste… finns. Ja sen vill ju alla bo där såklart. Priserna rusar i höjden.
I de flesta fall börjar den här flytten med att man köper stuga, sen upptäcker man vad man har, inifrån så att säga, då föds tanken, “flytta kanske?”, ja och kan man så blir det ofta så. Vi gjorde själva den resan K och jag 1986 även om jag pendlade första året.
Nu är kanske inte en avsides ort som Los en direkt vinnare på det här. Möjligen indirekt. Men Bollnäs, Järvsö, Söderhamn, Edsbyn. Kilafors etc, är perfekta orter för inflyttande utflyttare. Ja och den gamla slogan som en del företag körde i en kampanj för några år sedan “sälj din etta i Stockholm och köp en Hälsingegård” stämmer såklart. Man har råd med en simbassäng också. Ja helrenovering dessutom. Ja täta besök i stan också.
Att plocka på skidorna och ta en sväng i backen efter en tung dag friskar upp de flesta huvuden. Eller skoter, fiske, jakt, skogspromenader, musik, eller snöbollskrig. Sen är det ju sommar här med. Åtminstone under sommaren. Då är det ännu mer musik. Ja och ännu vackrare Hälsingsk natur. Sen där med älgar, rävar, lo, björn ochvarg i närmiljön. Kan man ju gilla. Ja ogilla med såklart. Men då går det ju att blunda.
Lite spännande landsbygdstider just nu faktiskt.