Categories
Betraktelser & Berättelse

Övermannad

Jag har suttit nu i snart tretton timmar och skrivit, ja snarare ändrat från ett format till ett annat. Har hållit på några dar. Men ett riktigt jobb är det inte såklart. Jag vet ju att alla ni andra har riktiga och viktiga jobb. Det här är bara på låtsas. Jag vet, JAG VET! JADÅ! JODÅ! Jag försöker inte ens få ett erkännande för min nedlagda tid.

Men trött, det blir jag lik förbannat. Just nu i alla fall. Krafterna tog liksom slut här för en stund sen.  Det känns nästan som om det vore en riktig trötthet. Men det kan det väl knappast vara? Nähädå. Eller!?

Ja jag är övermannad. Sänkt ned till golvet just nu. Orkar inte mer idag. Förhoppningsvis vaknar jag med nya krafter imorgon. Låtsaskrafter såklart. Det är sådana man behöver till låtsasjobb. Såklart. Liksom.

Den där dödshelikoptern sänker sig över byn tidigt på morgonen idag. Man undrar vem det är den här gången. Får höra senare att det är en ung man på 59. Hjärtattack. Men allt ha tydligen gått bra. Vi har redan en nyopererad Losbo där på sjukhuset i Gävle  så en till är väl inte mer än rätt. ja man önskar såklart båda snabbt tillfrisknande. Den där livstråden är så jäkla tunn. Man inser det när helikoptern lyfter och flyger iväg igen och man ligger där och tänker att “det kunde vara jag”. Men tack för bemannad akutbil och för att allt det där finns och är på riktig. Att dö eller bli svårt sjuk just nu skulle ju inte passa sig så bra med alt låtsasjobb som är kvar att fixa.

Men frågan är när det skulle passa sig.

Ja om man blir sängliggandes utan hopp såklart. Eller får så ont så man ropar efter den ende guden fast det finns tusen. Eller bara är gammal. Man tröttnar väl såklart till slut. men just nu känns det som man vill leva i alla fall. Gillar det rent utav. Har gillat det i nästan alla 61 år. Jo, några undantag finns det såklart. Men dagar. Hopräknat kanske veckor. Eller något sådant.

Man bestämmer inte dylikt själv.

De där magiskt ljusa nätterna närmar sig. Nu smyger de sig på. man märker det nästan inte som innesittare. Man måste ut. Då blir det

“OJ. Är verkligen klockan tolv,”

Första åren här var jag förundrad hela vägen in i själen. De vita midsommarblomstren lyste dessutom upp alla ängar. Fjällripor horisonten. Sen flyttade vi 150 meter nedåt. Midsommarblomster blev blåa igen. Fjällripor ser man inte här heller. Men nätterna kring midsommar. De är fortfarande sådär magiskt ljusa. Hur skulle man kunna leva utan det. Man borde väl hålla sig utomhus from nu tills det blir kallt igen. Men jag nöjer mig med bara fötter.

Telefonen ramlar i golvet idag. På golvet ligger en skruv. Telefonen ramlar såklart på skruven,. Inte bredvid. Hur skulle den kunna det när det finns ungefär 100 m2 yta där det inte ligger en skruv. Men krasch såklart. Glaset går åt pipan. Trist. Någon ny lär det ju inte bli i brådrasket. Men tejpar lite och hoppas att det håller några år.

Man kan inte ens bli upprörd.

ja och det kunde alltså vara värre som sagt. Det kan alltid vara det.

Den där Kalle Anka lögnen om att jobbar man hårt på något så lyckas man till slut tror man väl inte på efter femtio. Men upp dit kan man ju inte vara riktigt säker. De smarta köper lotter. Hoppas på storvinst. Utan jobbdelen. Men egentligen är det väl samma sak. Jag brukar tänka på bönderna förr i Småland och Dalarna som slet på sina steniga åkerlappar. Dom trodde nog på det där också, att man kunde arbeta sig fri som präsen (dåtidens Kallee Anka) predikade om man bara låg i. Inte en enda av dem gjorde det. Noll personer. Japp, jag är helt säker.  Bliv inte vid din läst. Fuska så mycket du kan. Stjäl om du kan. Ljug. Var otrogen. Där finns vinsten. Kan man, som jag min arma själ, inte med det där falskspeleriet får man som jag lägga sten på sten och klappa sig själv på axeln när det känns för tröstlöst att lägga en till på en annan.

Läser att det var för varmt på pendeltåget mellan Stockholm och Uppsala idag. Moderna vagnar, lok och luftkonditionering önskades bland passagerare. Ja och det vore kanske på riden.

Hela Hälsingland får dagens pessimistiska medalj. Ljusdal är färde bästa stället att bo på bland glesbygdskommunerna. En positiv sak kan man tycka. men Hela Hälsingland koncentrerar sig på att Nordanstig är sist. Man gör allt från pressen för att vi skall deppa ihop. Rätt trött på allt det där. Men läser såklart ändå.

Fast nu då. Ulf Lundell. Gnälligt där också just nu. Kan bli lite jobbigt ibland. Men lite skoj också. Hursomhelst så pass bra att jag läser några kapitel för mycket innan jag lägger ifrån mig boken och somnar. Är sömnigare än vanligt när klockan ringer alltså. Läs “telefonen”. Men låtsas att jag har tider att passa och går upp ändå. Har inga problem med det. Underligt nog. Jag som en gång var en solklar kvällsmänniska.

Men nu alltså. Bok. Sen sova. Har man tur får man en morgondag. Man hoppas på Koltrastsång. Såklart.

 

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.