Jag äter min lunch ute. Hårdbröd, fil och kaffe. Den gamla damen blommar, blommor som var och en och varje år är som en brudklänning av dyraste snitt, doftar, som lockar pollinerarna, så att vi får körsbär där i slutet av juli någonstans. Han/Hon/Det/Gud, jag är inte värd detta!
Hur skulle jag kunna vara det?
