Categories
Betraktelser & Berättelse

Måndag

Måndag. Ja åtminstone känns det som det är måndag. Men tänker man efter så har det mesta av veckan redan gått. Onsdag. Några pluttdagar kvar bara. Illa. Men som det är. Man får vara nöjd så. Försöka få så mycket låtsasjobb som möjligt gjort.

Här på kullen rullar allt på. Livet – jo man lever – finns där. Ett hjärta som tickar, blod som pumpar, en hjärna som skickar elektriska signaler mellan synapser.  Allt det där i förfall såklart. Man befinner sig där i livet. Men den senaste forskningen visar att också vi på döhalvan får nya hjärnceller. Så man får fundera på. Så länge det går.

Kaffet smakar skit. Fattar inte varför jag dricker. Medicin är det inte.

Spanar upp mot berget för att få en skymt av en björn. Men inte en rörelse ser man i år. Kanske är det bara för tidigt. Tids nog visar de sig. Annars får man väl själv ge sig ut i skogen. Smyga fram. Rätt vad det är står det en framför en. Stillastående. Sen rusar vi åt varsitt håll.

Uppdaterar datorn till Ubuntu 18.04 från 17.10. Det är en märkligt smidig operation det där med uppdateringar på Ubuntu. Det fungerar tamefan. Blir ännu bättre nu med Snap som är det bästa som hänt på länge inom linuxvärlden. Hurra!

Jag använder Windows idag för att kompilera VSCP kod och för att köra Spotify. Jo jag har en etikettskrivare där också. Det är allt. Saknar inget längre. Är själv förvånad. Förr kikade man lite snett på en del funktioner som inte fanns eller var på samma nivå i Linux, Men nu. Nope händer i princip aldrig. Förvånad faktiskt. Oj liksom.

Fast jag kör Visual studio code på Linux burken. En jäkligt bra utvecklingseditor. Den bästa hittills. Jag är lyrisk. Så Microsoft kan än. Snabbt har det gått att få upp den på den nivå den är på idag också. Så det är den och Vim idag. En editor i båda ändarna liksom.

Som vanligt har jag ingen aning varför jag skriver de här raderna. ja, jag har ingen aning om varför jag gör något över huvud taget. Det tyder säkert på någon skada av något slag. Hur många gånger har jag slagit mig i huvudet? Att man gör saker för att man måste men utan att veta varför. Borde skrämma men gör inte det. Hjälp liksom.

Fast också med det är det som det är.  Man skall inte tänka så mycket som K säger. Det är nog ett bra råd. Men ett som är svårt att ta till sig.

Nu låter vi den här “måndagen” ha sin början. Vidare. Sten på sten.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.