Längst där uppe på kullen ligger det gula huset som är vårt. Betalt två gånger för säkerhets skull. Man skall betala ordentligt för det man tycker om. Byggt 1917. Ungefär. Inget är riktigt säkert. Kommunarkivet i Los brann upp och därmed ritningar och information om den saken. Men troligen då alltså. Om inskriptioner på skorsten stämmer. Två skolsalar och lärarbostäder på övre våningen. Länge ett kontor längst upp, Senare “bodde en stackare där”. Mer vet inte vi. Vem var han “stackaren”? Varför bodde han där i det lilla vindsrummet? Ja det skulle jag gärna vilja veta.
En jävla massa kvadrat såklart. Femhundra eller så om man skall räkna ihop alltsammans. Men rent praktiskt drygt tvåhundra kvadrat kontor och hundratjugo kvadrat lägenhet och en källare med en Hulk och en vind som det (kanske) spökar på tillagt till det. Ja låtsaskontor eller kanske snarare inget kontor alls alltså nu för tiden där nere. Det står där väl mest och väntar på bättre tider kan man väl säga.
Hade jag råd så skulle jag bygga åtminstone ett torn till det här huset. Ja kanske två. Det skulle liksom passa sig. Där kunde man hissa Jolly Roger omväxlande med Svensk flagg. Jo ett litet fikarum i toppen såklart. Där man kund sitta och studera stjärnhimlen mörka kvällar eller bara skåda kommersen nere vid affären en lördag.
Håll med om att det vore fränt.
Pelletsförråd kunde tornet fungera som också såklart. Eller så samlade man dusch, tvätt och bad vatten där för sommarens bevattningsbehov. Man kan ha ett torn till mycket. Det är helt klart. Kanske borde det vara fyra torn. Måste nog börja köpa trisslotter om jag skall kunna realisera det.
Snöig promenad idag. Men inte värre än att man tar sig fram. Redaktör Gunnar går åt motsatt håll. Hej hej. Han är av tuffare virke än vad jag är av. Går Furubergsbacken uppför, den jag snubblar nedför. Jag spar nämligen mitt krut till Brattbacken hem. Kort men intensiv den backen.
Nu hemma sen ganska många timmar. Betalt räkningar. Aldrig en upplyftande syssla. Men skönt att få iväg och skönt att kunna få iväg dem är det. Mer blir det väl inte av den här dagen. Det är så med vissa dagar.
