Headhunters. Japp. Under en period flera samtal i veckan. Tvåtusentalets galenskap. Sen blev man 45. Ja och inte ett enda headhunter-samtal kunde skönjas ens där man åtminstone trodde man ringde någon annan. Avförd. Gammelbokad. Och så idag då. London. Hårdvarunära. Kanske till och med roligt. Men… har man ens ett pris längre? Är man ens till salu?
6 replies on “Är man ens till salu?”
Ha! Vill minnas att jag försökt rekrytera dig ett flertal gånger när mitt företag var på väg uppåt. Men det är klart, någon headhunter i den bemärkelsen är jag väl inte.
Mig ringer de till mer och mer sällan. Närmar mig ju 45 så det är väl därför …
Du går aldrig ur tiden Rejås. Aldrig! 🙂
Haha, tack! Detsamma, oavsettt headhunters.
Vi måste få till den där Whiskyn någon gång 🙂
Absolut. Fast du vet, rätt vad det är står jag där vid din stubbe en fredagseftermiddag och vill ha whisky… Ha det gott nu Rejås!
Finns en hel höst att göra storverk på.
😀 och du är välkommen!
🙂