Categories
Swedish

Lyckan av att komma i ett par gamla jeans

Jag skall ju inte Överdriva min bantnings succé’ såhär efter bara någon vecka. Men i morse kom jag faktiskt i ett par jeans som jag inte har fått på mig sen några månader. Ett bevis på att det händer något. Gäller bara att hålla i alltså. En god uppmuntran att fortsätta i alla fall. 🙂 Och om sanningen skall fram så skulle jag kanske inte få på mig dom om jag hade långkalsonger… 😉
Uppdaterade lite på min CV igår eftersom jag är ute och letar jobb (Sökte faktiskt några grejer igår).
Har aldrig behövt bry mig så mycket om den förrut eftersom jobben har kommit till mig ändå p.g.a. det jag pysslat med för tillfället. Slog mig helt plötsligt att det kanske är för att man börjar bli gammal som det har blivit svårare med jobb. Fyller ju 50 i år. 50 år. Halvtid, eller troligare en bra bit över halvtid. Farsan dog vid 70. Minns när han fyllde 50. Hur urgammal var han inte då!? Inser att det är så man ser på mig nu. Hemska tanke.

Får mig att tänka på det första samtalet jag hade med Jens “MP3-Jens” Nylander förra hösten. Efter en stunds pratande så frågade han hur gammal jag var. Jag svarade sanningsenligt och jag hörde ju att han antagligen tyckte att jag var urgammal. Sen sa han att han tyckte att det var ovanligt att någon gammal kunde låta så entusiastisk. Tog det som en komplimang. Men det är så jag skall leva tills jag dör. Som någon som lever fullt ut för mina ide’er och projekt och gör det jag skall till 100%. även om “ljuset” konstant brinner i båda ändarna.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.