Det var länge sedan. Men har lärt mig gilla Gävle. Två omgångar har jag jobbat där och både gav mersmak. Förr en trist industristad, idag en ungdomlig stad där mycket skoj händer. Mycket tack var högskolan såklart. Men annat positivt har hänt i staden också. Motbevisas inte av dagens besök gör den positiva inställningen till Gävle definitivt.
Men nu hemma igen då. Trött som en papperpåse som gjorde sitt sista påsefyllande förra veckan. Men känner att jag behöver jobba lite. För att pigga upp sig lite på vägen var planen en cappuccino i Bollnäs. Men där har man haft vattenläcka så kaffe gick det inte att få förrän på måndag tidigast när och om alla vattenprover visar negativt och vattnet går att dricka igen. Så länge hade jag inte tid att vänta dock. Tryckte ner gasen istället och körde hemåt så fort det går. Väl hemma är det för sent att ta en kaffe för min koffeinkänsliga person.
Men möter bara trevliga människor idag. Det gör man ju faktiskt för det mesta. Känner hopp för mänskligheten. Det är en bra känsla.
Åker ut till IKEA och köper några sensorer. Finns ingenstans man kan få tag på billigare. Bra initiativ av företaget att gå Matter vägen all-in.
Men hemma sedan ett tag alltså. Det skall alltså jobbas innan man får sova. “Eller vill sova” är kanske mer rätt här. Jag kan lägga mig och sova precis när jag så önskar. Men lättare att inte göra det såklart med den verkligheten i ryggen.
Har bytt USB <-> RS-232 adapter. Den gamla åker i återvinningstunnan. Där kan den ligga och skämmas och försöka bli kompis med en gammal trasig skärm och lite annat elektronikskrot.
Jo den nya är en av samma sort. Måste ju testa det också. Om det bara är det där exemplaret som beter sig underligt. Det har varit lite strul konstant med dem. Att de lagt av efter en tid. Men så har de fått jobba i rätt otrevliga miljöer också så det kanske inte bara skall tillskrivas dålig kvalitet. Men har väl femtio kvar på hyllan så kan byta några gånger till.
Hur som helst får vi se om felet upprepas under dagen.
Själv skall jag ut efter vägarna. Så lämpligt att köra testet under dagen. Har jag tur får jag se både människor och får något gott i magen vid lunchtid. Ja och det händer då och då att jag har tur faktiskt.
Har hårdat till koden rätt rejält under den här processen. Inget ont som inte har något gott med sig. Man får ta det så. Fast någonstans måste man ju ge sig också. Det går inte köra vidare om hårdvaran fallerar. Skall man köra vidare om hårdvara byts. Frågor man måste ställa sig. Men någon måtta måste det nu ändå vara också.
Det här med perifer hårdvara som krånglar till det råkar man alltid ut för när man jobba på lite högre nivå som på Linux här kört på en Raspberry Pi. Kör man in en mikroprocessor på ett eget kort så slipper man det mesta av de där problemen. Man behöver inte ha grejerna på månen för att förstå vidden av ett problem när det uppstår. En mast helt nära, en installation två mil bort, är lika besvärliga.
I det här fallet har jag den där Raspberry Pi en som interfacear ett mätnätverk med mina egna moduler kopplat till en mängd sensorer. Allt har snurrat i +5år och de problem som jag upplevt är den här adaptern som byts några gånger, trasiga SD kort på Raspberry Pi’en. Resten har snurrat på utan problem. Då skall man vet att allt det här är monterat i vårt garage som är kallställt. Allt sitter öppet, inga lådor, inga skydd. Snö, is, regn, värme, kyla, storm och det har snurrat på. Jag har några andra sådana setuper, och i några fall har Raspberry Pi kortet havererat eller ännu heller en strömadapter till en sådan. Men hittills har aldrig något av mina kort havererat ute i fält. Visst är det bra? Det tycker i alla fall jag.
Nu vill jag ju ha med de här svaga punkterna i sen setup som här för att testa. Men med en gateway som jag byggde i våras så försvinner såklart alla de där sårbarheterna också. Rock solid.
Nåja, det finns inget som aldrig går sönder eller felar. Så mycket tupp skall man inte sätta sig i att försöka vara. Men att i görligaste mån komma bort från de mer komplexa OS installationerna där de inte behövs tror jag är den lärdom som har blivit huggen i sten här hos mig. Det är värt det extra arbete som krävs för att få till en “riktig” inbäddad lösning där man har full kontroll. Medveten såklart om att ibland går det inte. Men då får man ta problemen också.
Men idag skall alltså “fantomen” ge sig ut bland människorna. Några kommer väl notera det eftersom de är så nöd tvungna, men i övrigt lär det hela gå de flesta förbi. Helt OK för mig, så länge jag själv får en chans att studera mänskligheten. Imorgon är en annan dag, ja kvällen kan också bjuda till, och då skall jag koda vidare. Älskar ju det här. Hur man nu kan vara så korkad att man gör det…