Categories
Betraktelser & Berättelse

Dagen efter

vote paper cutouts
Photo by Tara Winstead on Pexels.com

Obruten vecka föröver. Mer kan man såklart inte begära. På köpet får man en sänkt käbbelnivå. Det skall bli skönt. Just nu ser det dessutom ut som om den röda sidan (eller skall de kallas mitten) leder, men sådant kan ju ändras. Men hoppas man man ju. Fast SD på 32% här där jag bor, största parti, sänker såklart sinnet åtskilliga steg. I riksdag. 17% lokalt i kommun. Bättre. Men för mycket ändå. Bensinpriset är viktigare än medmänsklighet varje dag för 1/3 av mina grannar och vänner. Vill man leva i det?

Men generellt känner man att man inte längre är i synk med världen. Om nu jag någonsin varit det. Det som väljs som bästa bok, bästa film, bästa musik, ja bästa i något vad som helst, är så långt bort från mina egna preferenser att jag står där varje gång sådant där tillkännages och ser ut som ett frågetecken. Jag hänger inte med i tiden. Kan det vara för att man har växt ifrån sin egen tid. Att man är så gammal och att det som är lite svårare, det som man får jobba med för att ta till sig, inte längre har ett värde. Fast mer troligt är det antagligen att man aldrig hört till den här världen, och att det är så man lämnar.

Men som sagt obruten vecka föröver och det ger visst hopp. Inom de här väggarna lever inga högerextrema. De kan kanske komma efter oss. Vad vet man. Ja och förresten, katten kan möjligen vara lite lagd åt det där hållet. Men annars. Själv må vara folkskygg men gör i alla fall inte skillnad på folk. Huckle eller slöja är samma sak. Likaså religionstillhörighet. Man får tro på vilka tomtar, troll eller gudar man vill. I alla fall så länge man inte skadar andra i sitt troende. Visa behöver ju den tukt, och förmaning en guddom kräver för att alls orka existera. Varför skulle man vilja ta det ifrån dem som har de behoven? Bara för att man inte förstår och inte orkar förstå?

+2 på morgonen här på kullen. Frost. Inne alldeles för varmt. Sänker värmekurva samtidigt som jag plockar i måndagstvätten i tvättmaskinen. Ikväll vi artontiden skall det tydligen bli skyhöga elpriser. Åtminstone så i vårt område. Avstängd kärnkraft, vindar som inte blåser. Gissar man. En elmarknads om lockat till sig samma människor som lekt på världens andra börser. Rovdjur som behöver rörelser och kriser för att kunna tjäna sina pengar. Gillar inte alls. De som drabbas värst är alltid de svagaste. Alltid är det dom som betalar det högsta priset. Det är inte heller i den världen jag vill finnas.

Men nu när jag ändå är i gruvan och har den där goa måndagskänslan i magen kan jag lika gärna köra igång och bryta det guld som tydligen bara är guld för mig själv och ingen annan. Fördelen men galenskapen är att man inte känner den som något negativt själv.