Natten. OJ! Vilken natt. Jag och min prostata. Är upp varje halvtimme. Sitter där och försöker tömma blåsan hur länge som helst vid varje uppgång. Det droppar lite som mest. Lägger mig, känner att jag behöver gå igen, men somnar. Vaknar efter en halv timme och det är dags igen.
Gamla gubbar kan man ju tänka. Men för mig har ja haft problemet sedan jag var i trettioårsåldern. Under en tid var prio ett att ha koll var närmaste toalett fanns så fort man var ute och rörde sig. Förminskande. Besvärligt. Begränsande.
Jag har gjort alla jävla tester man kan göra på sjukhusen. Man har stoppat in fingrar, kameror, satt in pumpar och slangar. Förnedringen har varit total. Men tack vare scengolven har jag kunnat hoppa in i den roll man haft där och överlevt allt det där med någon liten värdighet kvar. Liet är ordet där.
Men så fick jag några piller, Alfuzosin och Finasteride och det förändrade saker. Inte helt, jag springer rätt ofta på toaletten med dem också, men allt blev överlevnadsbart ändå. Det finns ett före och ett efter de där tabletterna. Ett mycket bättre efter.
Men i natt då. Ja och några nätter före. Helvetet!
Jag har katetrar hemma. Och nu var det nära att man skulle få sätta in en sådan. Har bara gjort det på sjukhus tidigare och sen aldrig behövt även om de på urologen tyckt att jag skall tömma varje kväll. Men jag tycker jag har klarat mig bra ändå. Varför stoppa upp plastslangar i urinblåsan om man inte absolut måste liksom. Så skönt är det inte. Men en trygghet såklart att ha dem liggande. Ett fullständigt stopp kan vara livshotande.
Men ingen kateter i natt heller. Jag ligger och funderar om man måste kontakta urologen igen. I Gävleborg är det inte den bästa av upplevelser, för varje gång så har man alltid tappat bort alla testresultat från tidigare och måste göra om hela skiten igen.
När jag vaknar kommer jag att tänka på mina mediciner. Jag tar några tabletter för högt blodtryck och så de där för prostatan. Tänker att det är bäst att kolla så att jag verkligen tar rätt mediciner.
Ja och jag kollar och det visar sig att jag inte tagit Alfuzosin utan en extra av en av blodtrycksmedicin. Klumpigt är bara förnamnet, men jag brukar plocka ut en ny karta sent på kvällarna när det är mörkt och har alltså tagit en karta ur fel förpackning. Hmmmm…
Proppar i mig ett piller. Problemet är förhoppningsvis löst till i natt.
Trött, mycket trött far jag ner till fysioterapeuten i Ljusdal. Får lite mer träningspapper. Programmeringsnacke. Inte en helt oväntad åtkomma för en gammal programmerare. Ja och fler övningar är fysioterapeuter bra på. Har fått min beskärda del nu., Nu skall jag bara försöka utföra min del och göra dem också. Det svåra.
Hemma igen. Ännu tröttare. Nästan död. Mat. Kaffe. Sen lägger jag mig och sover en timme. Vaknar som en ny människa vid tretiden. Tillvaron känns ljusare.
Nu har jag kodat en stund. Skall lägga mig. Känns som en dröm. I alla fall om jag får läsa en stund.
En del av livet på en kulle.
