Det är en spindel på duschdraperiets insida när jag duschar. Jag är väl inte så omåttligt förtjust i spindlar, men tycker nog ändå att får jag leva så får de också göra det.
Den stirrar på mig. Jag stirrar tillbaks. Spindeln vinner för den har fler ögon. Jag viker undan med mina två. Jag duschar. Den sitter kvar. Ja varför inte?
Sen tänker jag, hur länge tar det innan man (vem “man” är lämnar jag obesvarat) kan sätta en kamera på en spindel och låta den styrd vandra in i duschen och sätta sig på duschdraperiet och filma den där gamla fule fete gubben som duschar. Hmmm… är vi redan där? Ja man hoppas ju inte det. Att någon kommer tillbaks under dagen med utpressningshot och mörka tankar om att dela filmen på sociala medier. Fast där lugnar jag mig. Vem skulle vilja se liksom. Ja och varför skulle man vilja se. Är det så illa ställt att någon går igång på dylikt så bjuder jag gärna på det.
Outpressningsbar åtminstone i duschen. Försök med något annat.
Ja och kanske var det ändå bara en vanlig nyfiken och sällskapssjuk husspindel. En av tusen som bor i samma hus som vi bor i.
Nu lite senare. Katten och jag jobbar. Blå himmel där ute. INTE programmerarväder. Men det spelar ingen roll för idag står inga störande moment på agendan och jag är helt klart sugen. Borde kunna resultera i några rader kod även i det sämsta fall.
Lite UDP debugkod står på agendan. Inte mycket djupa tankar behövs för att få till det där, bara energin man måste göra av med att få in debugmeddelanden på alla ställen som behöver det. Tusentals. Kanske kan man till och med få en AI agent att lägga till en del av de där debugmeddelandena… Anledningen till det här gruvjobbet är främst att det blir lättare att debugga plugins, sen kan man använda det till att övervaka grejer som snurrar live också. Logfilerna är bra till mycket men inte alltid fungerande för debug på mindre system där de kan växa sig så stora att de själva skapar problem.
Allas vår Charlie med hatten blev i alla fall inte nedbrottad den här gången.