Categories
Swedish

Rörmokaren

muscular construction worker with heart shape
Photo by Alexa Popovich on Pexels.com

Rörmokaren och jag. Ja mest rörmokaren. Halvdag idag. Läcka fixas. Element installeras. Jag hantlangar. Öppnar luftningsventiler. Stänger luftningsventiler. Luftar element med luftningsventiler. Letar grejer. Låter väl inte så farligt. Men stort hus det här. Många element. Alltså lika många luftningsventiler.

Fast mest försöker jag hålla mig undan. Att ha en gubbe som står och kommenterar hantverkarens jobb under hela uppdraget vill ingen hantverkare ha. Så jag smyger undan på kontoret. Hittar på en ominstallation som behöver göras. Gör en kalkyl. Lite annat. Men mest sitter jag och och bara väntar som den pensionär jag defacto är.

Hinner inte med lunch. Hinner inte med kaffe. Håller nästan på att missa att hämta en mycket trött K, för just då fyller vi på systemet igen. Jag rusar runt och luftar. Det pyser. Det bubblar. Det droppar och sprutar. Men susar ner för backen lite försenad mellan två element.

Nu. Man är trött. Jättetrött. Funderar allvarligt på att gå och lägga mig. Men sitter kvar mest för att det är jobbigt att ta sig upp för trapporna. Hoppas väl på att få den kraftinjektion som jag fick igår ikväll igen. Trött till piggare än pigg. Hade sovit riktigt dåligt. Men när den där injektionen drabbade mig gjorde inte det ett dugg. Möjligen hänger en del av det där kvar idag som en slemklump som inte vill släppa taget.

Men element installerat i källaren. Snyggt och prydligt blir det när proffset Hugo fixar det hela. Sen är förhoppningsvis läckan i flänsen mot det gamla systemet fixad också. Verkligen inte Hugos fel. Bara gamla grejer som inte vill hålla tätt. Man får hålla en tumme hårt och kraftfullt så länge innan man vet säkert att inte en enda droppe syns på flänsen.

Redo alltså för uppvärmningssäsong. Börjar ju se siffror nu för ett helt år. Besparingen i energi räknat är cirka två tredjedelar. Men med de elpriser som var förra vintern så blir kostnadsbesparingen ungefär femtio procent. Helt OK. Låser sen någon in Putin, Trump, Iranska revolutionsgardet och större delen av bosättarna i Israel så skall det där nog bli bra. Ja rent av blir det nog hur bra som helst.

Imorgon skall jag till Ljusdal igen. Tandläkare. Jag skall lära mig att använda mellanrumsborste nämligen. Tycker nog mest att de där är till för masochister. Ingen enda förnuftig människa kan väl gilla det där tortyrhelvetes redskapet. Små är de men ettriga som giftmyror. Men får skön tandpolering på köpet. Smakar nästan lika gott som whisky.

Men har nu lovat att sköta mig på den där punkten. Får väl försöka, så jag gör just det, försöker mitt bästa, morgon och kväll, ojjandes.

Nu måste jag lyssna på lite musik för att överleva. Utan musik död nämligen. Sen får vi se, bok, säng och drömmar, troligen.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Mitt i

golden autumn tree and fountain in park
Photo by Ivona on Pexels.com

Första september. Höst per definition om än inte meteorologiskt. Fast långt borta är den inte den meteorologiska hösten heller om man bor på en kulle mitt i Sverige som vi gör. Japp, Kårböle en bit härifrån anses som mitt i Sverige. Fast det är med mitten som med statistiken. Man kan mäta till sin fördel.

Fast höst. Jag gillar höst. Det blir lite lugnare. Och det passar min hjärna alldeles utmärkt. Lugnar det ner sig i det yttre så ökar den i sitt inre. Ja inom sina kapacitetsgränser då såklart. Jag eftersträvar varken geni eller andra nivåer över det mediokra ens i mina vildaste ögonblick. Men anser nog ändå att just det sista talar lite till min fördel. Hursomhelst höst gillar jag och kan överleva den första delen av vintern också fram till nyår.

Idag kommer rörmokaren. Värmepumpsfix. En läckande koppling mot våra gamla rör som man inte lyckats få till trotts att ett år nu snart gått sedan installationen. Hoppas på en lösning nu. Rörmokaren, Hugo, skall få installera ett element i källaren också när han ändå är hit. Utan en Hulk som hoppar och värme också lokalt där nere i källaren blir det kallt och det blev lite väl kallt när kvicksilvret kröp ner mot minus tjugo ute. Element alltså. Värme till värmepumpen om man så vill.

Just det här att ha en hantverkare som fixar saker åt en känns ovant. Dyrt också såklart. Man inte van. Fast upplevelsen när vi installerade värmepumpen var fantastisk. Så mycket man kan få för pengar. Två gubbar stod ute och frös och borrade i tre dagar. En grävde. En skruvade rör. Lastbilar hit och iväg. Grävskopa. Det var nästan så att man önskade att man kunde ha det så jämt. “Byt tak” skulle man ha sagt. “Måla huset“. “Städa“. “Tvätta fönstren“. Osv Det finns hur mycket som helst som man skulle kunna leja ut. Själv fick man väl hitta på något annat. Tjäna pengar så att man kunde betala för alltsammans kanske.

Många i min generation, efter och före den (förvånande nog) har det lite svårt för “digitalt“. Fast inte om det kommer i en låda med en kontakt för input och en för output och möjligen med några rattar på. Att det sitter en signalprocessor eller en annan processor där i eller att signalkedjorna är digitala det spelar ingen roll då. Men laddar man ett program på datorn som gör samma sak. Då blir det lite fult. Jag suckar. Hela tiden för alla jag känner är lika gamla som jag men är ordentligt digitalt föråldrade hela bunten. Fast på utdöende är vi allesammans. Tur det.

Men hösten alltså. Den välkomnar jag. Kunde inte riktigt njuta under förra året när borrandet och installerandet var på gång (en evig väntan f.ö. ) och pågick. I år tänker jag njuta till fullo. Så fort växterna och pottarna är ute är hanterade, komposterna tömda, utemöblerna inplockade, då bygger jag en kokong och stannar sen i den tills det blir vår. Försök att ringa mig under en tiden skall ni få se. Min kokong har nämligen ingen telefon installerad.

Men idag alltså rörmokardag. Jag skall icke göra ett dugg rörmokeri, men vet såklart att min koncentration under dagen kommer att vara noll. Är lättstörd. Alldeles för lättstörd. Men värt det såklart. Väl på plats blir livet en aning enklare. Varje förenkling är ett framsteg. Men det kan man inte säga till en vedeldare. De är ofta lite religiöst fanatiska när det gäller ved och eldning. Fast alla jag känner som sen slutat (oftast för att de blir för gamla för motorsågen och vedklyven) sjunger samstämmigt högt i falsett, “att man inte gjorde det här tidigare…”, ja precis som jag ropade i mittvintern förra året trotts höga elpriser. Vårt diskmaskininköp i våras genererade väl det också ungefär samma utrop. Gillade ju egentligen att handdiska. Men tamefan om jag inte gillar ännu mer att INTE behöva handdiska… 🙂

Nu bok, sen sova, i den ordningen, för freden.