Stieg Larssons bästsäljande första del i Millennium-serien, som på engelska heter ”The girl with the dragon tattoo” hamnar på fjärde plats på listan ”De 50 bästa thrillerböckerna under 2000-talet”.
Source: Stieg Larsson toppar 2000-talets bästa thrillers – Senaste nytt – snabba nyheter från Aftonbladet
Man tänker liksom att IVF behandlingarna har tagit stora steg framåt…
If the world’s population was reduced to exactly 100 people, 51 would be female, 49 male, 50% of the money would be held by 6 people.
En av livets stora gåtor är att det finns människor som tycker att det där är rätt fast de inte tillhör “de sex“.
Tycker jag då…
Det är måndag på min kulle. Förhoppningsvis är det måndag på alla andra kullar också. Ja i dalgångarna med såklart. Annars vet jag ju inte…
Löjligt trött när jag kliver upp i ottan. Men upp kommer jag. Nu har jag suttit en stund och kodat, försöker hitta den där riktiga inspirationen, den som lyfter en, tror att jag känner den som ett litet pirr i vänster lilltå, men får alltså jobba på det där. Att få pirret att ta sig från tå till hårfäste liksom. Får man till det så skall väl det här bli en hyfsad dag det också. Om inte får man försöka överleva ändå. Man har ju varit med förr.
Fast helgen. Är lika slö som man brukar vara en helt normal nyårshelg. Ni vet, det finns mat kvar så det räcker till trettondagen, godis likaså, whisky, det är bara att åka med. Ungefär så var helgen. Fast utan mat, whisky, godis etc. Somnade tre gånger i soffan. En gång på förmiddagen, en gång efter lunch, och en timme mellan fem och sex på kvällskröken. Somnade lika bra sen i sängen också efter att det var dags att lägga sig och sova på riktigt.
Inte rimligt såklart. Så kan man ju inte leva. Men om inte den totala slöheten nu har drabbat mig så kan det “vara något i kroppen“. Man får avvakta och hoppas på (för)bättring.
Idag tänker jag hur som helst försöka hålla mig vaken och spelbar. Om det lyckas eller inte vet ingen just nu när dettas skrivs. Helt pigg känner jag mig definitivt inte. Men känner ett visst hopp om att det projektet (att hålla mig vaken resten av dagen) ändå skall lyckas.
Katten tycker däremot inte att det finns någon anledning till att hålla sig vaken. Hon vaknade en stund och åt lite mat i morse när sådan serverades, sen somnade hon igen. Kattliv. Man kan inte döma, vem vet vad hon har “jobbat” med i natt.
Men måndag alltså, det finns en hel obruten vecka föröver. Normalt den bästa känslan av dem alla. Känns lite som “jag bryr mig inte” idag. Ovant. Man skulle kunna tro att det behövs kaffe.
Bil saknas forfarande. Besök hos fysioterapeut och tandläkare i veckan får skjutas fram. Inget som påverkar så mycket. Inget det är någon överhängande brådska med. En vecka hit eller dit. Lugnt liv när man är pensionär. Fast bil. Lite fastspänd i tvångströja känner man sig utan. En buss på morgonen och en buss på kvällen är det som står till buds när man är utan. Måste man göra något i människobyn innebär det mycket väntan. Så längtar ändå efter kärran och friheten det gör jag.
Nu skall jag byta på tvättmaskinen. Funderar ofta på vem som är slav under vem när jag gör det. Fast nog har automationen gett oss frihet såklart. Man kan ligga på soffan betydligt längre nu än man kunde förr…
Slutbadat, definitivt slutbadat!
Lysande utsikter av Charles Dickens
Charles Dickens lever mellan 1812 och 1870, det jag läser är skrivet och publicerat 1860/61, helt fantastiskt berättat såklart, det är ändå Dickens, man förväntar sig icke annat, men att texten lever som den gör, att den griper tag som den gör, ja det måste till en mästare för att klara av det. Hur kan en berättelse annars leva, och fortfarande kännas ung och fräsch, 166 år efter att den skrevs!?
Gillar mycket. Texten är hårt komprimerad, sida efter sida, inte mycket luft finnes till återhämtning, man får läsa på. Men någon kamp blir det aldrig. Historien håller, från sida ett till sista punkt. Ljuvlig läsning.