Första passet avklarat efter lång ledighet, ja och det gick ju helt ok faktiskt. Nu skall man bara kravla sig upp imorgon också. Tror nog det skall gå bra.
Två kompileringar till sen får det bli kväller. Dickens ligger där upp och väntar otåligt. Fräscht som om det var skrivet igår fast 100 år och mer gått sedan texten skrevs. En timme i den världen sen kan man nog sova. Jodå.
Ute mörker, tystnad, väntan på att solen skall gå upp eller att himlen skall ramla ner över våra huvuden. Den som lever får se.
Eoner av ledig tid föröver, så känns det när semestern började. Fem veckor. Oj! I år dessutom efterlängtat. Ville bort, ville vila, ville göra annat, ingenting. Fick…
Så idag då så står man där. Fem veckor har gått. En eon är inte så lång som man trodde. En del inom mig vill hålla kvar det där lediga, fria. Den andra vill köra igång igen. Ja och det är ju därför som jag sitter här nu. Den som vill köra igång vinner och har vunnit de där bataljerna enkelt hittills. Bataljer förresten. Den ledige går och gömmer sig så fort knytnävarna åker fram.
Nu när det är augusti brukar man få börja planera för pelletssäsong. I år är det bara försäljning av lite reservdelar i brännare och annat som skall ut på marknaden. Inget annat. Uppvärmningen bör ordna sig ändå. Oroa sig över höga elpriser kan man såklart börja göra redan nu. Men det finns marginaler där och det går att backa rätt mycket i uppvärmning av det här huset. Det ordnar sig.
Möjligen skall jag rengöra lite filter i värmepumpen innan säsongen drar igång på allvar. Men en timme, inte mer, går åt till den sysslan.
Har ändå sett lite svalor i år. Men inte här. Glädjande nog har vi en sädesärla här. Vi får se om chickenrace svalungarna kommer att utmana bilen i år igen i slutet av augusti. Den som våger stanna längst framfor bilen vinner. Ännu har ingen kommit till skada i de där lekarna framför vår bil. Men bromspedalen ligger i beredskap varje gång man kör uppför backen och de små skönheterna utmanar faran. Snart är de i Afrika. Fantastiskt är bara förnamnet.
Den gamla damen är full av bär. Djupt röda, söta och goda. Skatorna förser sig. Men väldigt lite björktrastar (läs tjattertanter) också här i år. De är glupska och brukar rensa. Vi delar såklart gärna skörden med dem. Men i år måste vi äta minst en tiolitershink, kanske två, om vi skall hinna med att stoppa i oss alla bär innan de blir övermogna. En omöjlig uppgift. Inte ens om man vill ha till paraplydrinkarna under vintern kan man göra av med den mängden.
Staffan Hellstrand spelar i Fågelsjö nu i augusti. Husgud här. Har aldrig upplevt live tidigare, så för att åtgärda det så blir det en tur ut i finnmarken tisdagen den 18’e för att uppleva honom och några till. Inlandsbanefestival. Härligt!
Men nu får arbetsåret 2026/2027 starta. Snöret är klippt. Man är ju fostrad i de där perioderna sedan skolan. Alla stora projekt startar på hösten, i undantagsfall på våren. Vi är så enkla. Men sandkonst här i år också. Det räknas kanske inte. Men det är inte mycket som gör det efter tusen år. De flesta har alltså ingen anledning att höja näsorna över normalt nedåtpekande läge. Ja om man nu inte har en söt liten uppnäsa. Då må det vara hänt. Pinnar i rumpan är väl inte heller så bra kan jag tycka. Men man ser åtminstone inte lika dryg ut med en sådan instoppad som man gör med näsan i vädret. Låt vara att man möjligen är lika jobbig. Skitsamma passar väl där…
