Åker över älven och upp för bergen, vidare in i skogen för att äta thailändsk mat. Där rakt ute i ingenstans, i en liten stuga, finns den. Otroligt gott. Jag gillar det asiatiska kynnet också. Den där vänligheten. Men vet ju också att även där (liksom här) lurar ondskan under ytan. Men inte idag. Inte här.
Beställer ett gäng frysta vårrullar för senare avhämtning innan vi åker hemåt nerför backarna igen.
Alla våra invandrare här i bygden tillför. Det går inte räkna alla nationaliteter vi har idag. Älskar det. Det är lite uppnäsigt fint idag att vara finnättling här, alltså härstamma från de finnar som slog sig ner här för trehundra år sedan. Om hundra år – allt går snabbare nu och det behövs inte tre hundra år – är det ättlingarna till dessa nya bosättare som kan höja sina näsor mot himlen i mallighet.
Den där turen är en utflykt bort från civilisationen. Man tycker det. Fast man bor så långt ifrån det andar kallar civilisation att man är förbjuden att ta det där ordet i sin mun. Perspektiv…
Hälsingetoppen glömmer jag helt bort tills för en liten stund sedan. Det är det där att hålla reda på vilken dag det är. Ja och att veta att något annat händer på en fredag än på andra dagar. Men fixat nu i alla fall. Varken jag eller någon annan gråter vresig före eller innan eller efter uppdateringen.
En vecka kvar av semestern. Tid rinner iväg som sand mellan fingrarna. I mailen verkar nu saker liksom röra sig i en snabbare takt. Konstigt eftersom mellaneuropa brukar ha ledigt just nu. Men hur som helst är det snart dags att börja “jobba” igen. Listorna man hade av att göra under semester är inte precis noggrant avbockade. Några små halvbockar här och där är det bara. Dåligt samvete borde alltså tynga ens huvud. Men man har tydligen blivit så förtappad nu att man inte ens blir påverkad av att inse att man är slöare än man borde vara. Ingår kanske i det generella förfallet av den egna personen.
Läser som säljägare. Utrotar hela bestånd på antarktiska öar. Lätta att klubba ihjäl eftersom de inte var rädda för människan. Utrotar hela arter. Men pingviner också på öarna. Lika orädda de med. Medans man håller på slänger man ner dem också levande i järntunnor där de får dö och gör sedan olja av dem. Rensar öarna och ger sig av till nästa. Pengar. Girighet. Totalt förakt för liv. Man förfasas. Vi människor är de enda monster som finns på planeten. Lär barnen det. Ja och vi håller fortfarande på med våra monsterräder. Besök bara närmaste kycklingslakteri och berätta sedan för dina barn att det inte finns några monstren.
Tänkte stjäla mig en timme i “studion” nu och göra lite “musik“. Allt till ingen nytta alls såklart. Ännu har det inte blivit någon livemusik för vår del. Trotts dansbandsdrottningar och slagerkungar och idolkämpar på besök i den lilla byn. Skulle behöft lite påfyllning av publikjubel och andras tonutgjutelser egentligen såklart. Men man är ju så jävla nogräknad att allt inte (liksom) passar. En uppnäsa jag med alltså.
Men skall jag (i alla fall) hinna starta upp studiodatorn idag så är det väl dags att ge sig in i den världen nu. Tiden går (inte på tå).