Month: July 2026

Första kallstenen kastas i sjön idag av Olof. Börjar alltså bli lite för sent att tänka på att bada för oss badkrukor. De mer härdade och luttrade kan kanske vänta, åtminstone tills den andra är kastad. Men när den tredje plumsar i, ja då är badsäsongen över för alla utom vinterbadarna.

Fast bondepraktikan och dess råd har väl kanske spelat ut sin roll idag? Eller så är de det enda vi kan hålla oss till idag när allt går att fejka.

Skit samma.

Här på kullen lyser solen. Sol ute, sol inne, sol i sinne sjöngs det väl. Så jag flinar och försöker vara så glad som jag nu klarar av att vara fast jag har passerat sur gubbe strecket med åtskilliga år vid det här laget.

Planerare för att intas en Galette idag. Varför inte liksom. Detta år börjar närma sig något slags rekord när det gäller inmundigande av mat utanför hemmet. Men man bör unna sig. Innan det är för sent att stoppa godsaker in genom munnen och svälja.

Hänger tvätt. En eftergift för normaliteterna i semestertider. Skall man få hänga tvätt till tork bör man också tvätta först och resultatet blir såklart att man har rena kalsonger att sätta på sig när man behöver rena kalsonger att sätta på sig. Bra kan man tycka. Fast ingen har väl ännu dött av att sätta på sig orena heller iof. Men lever man nu i tvättmaskinens tid får man leva efter de regler som tiden tar med sig.

Nu siktar jag mot pannkaka. Dyr men god. Åtminstone i bästa fall. Sen får vi väl se om det kan bli lite studietid i ommöblerad “studio“.

Åt vilket håll man än åker, det enkla, det självklara, det lättsmälta. Linda Bengtzing i Bollnäs, Dolly Style i Ljusda, osv, osv på en ort helt nära mänskligheten. Om folket får välja. Ja det är nästan så att man tappar tron på demokratin och fria val. Kul blir det inte. Inte överraskande heller.

Dolly ser jag inte till, men Linda är vi nära att krocka med. Gåendes dock. Hade vi krockat hade hon fallit, inte jag. Tänk rubrikerna: “Linda Bengtzing “nedslagen” av gammal gubbe“… Fast man liksom bara gick där och inte såg sig för. Nu blev det iof inte ens nära en kollision men tabloiderna kan ju ändå trolla fram det värsta scenariot.

Men det där var igår. Vi drar från Bollnäs så fort det går. Blir nästan instängda i den avspärrande staden. “Grillnatta” heter det visst. Gissar att stan lever upp mot kvällen. Har aldrig deltagit, kommer aldrig delta, vet alltså inte. Bryr mig inte.

Här är Looooosveckan slut. Ju fler “O“n desto bättre. Själv deltar jag inte. Sur gubbe sitter hemma på sin kulle och surar som sig bör. Men hörde att Idol “vad han nu hette” drog bra med folk och det är ju skoj.

Bara dagar kvar på semestern nu. Skulle kunna vänja mig vid det här livet egentligen men känner också lite längtan efter det där andra, där det rör på sig. På söndag är det dags. Då kör vi igång hösten. Måste försöka göra mig av med lite AI tokens innan dess. Kan ju inte låta de där dyrbarheterna bara försvinna till ingen nytta innan månadsslutet. Får knappa ihop några instruktioner och se vad som kan komma ut av det.

Måste beställa kretskort också. Borde egentligen ha gjort det redan. Men semestermod, tröga tankar, slöa händer. Skall försöka få till det imorgon. Blir nog ändå lite startupsträcka när man startar igång igen. Fast i år har jag gjort en lista redo att ta tag i. Förra året kände jag mig helt tom och fick leta intensivt efter den tråd som mest behövdes ta tag i innan jag kom igång. Lägger man då också till alla mail som skulle gås igenom så tog det ett tag att komma upp i fart. I år har jag rensat inkorgen efter hand. Förhoppningsvis bara hjärnan som behöver kickas igång alltså. En svårighet ändå.

Badandet har det inte blivit mycket med (ännu) denna sommar. Synd såklart. Finns det något härligare än att simma runt i en insjö som är ens alldeles egna. Ja i alla fall efter själva första doppet. Just för att utföra det inledande doppet får jag använda all mentalstyrka (väldigt lite finns tillgängligt) jag har. Tror jag skall avlida inledningsvis varje gång. Men alltså, när det väl stabliliseras, blodet tar sig ut i lemmarna, då är det hur skönt som helst. Man borde alltså anstränga sig mer för att åstadkomma det där.

Listan med saker som borde fixas under semestern är i princip lika lång idag i slutet på semestern som innan den började. Man tror så mycket om sina egna förmågor innan man behöver sätta dem på prov. För det finns inget att skylla på alls. Tid har det funnits i överflöd. Resurserna är väl bättre än någonsin. Det är bara viljans seger över slöheten som inte gått som den borde. Man får alltså hoppas på nästa år.

Nåja, livet är ändå inte så allvarligt. Man kan gott unna sig lite lättja…

Klockan är halv fem på morgonen, jag ligger och lyssnar på tranorna som häckar på en myr i närheten. Ungarna är flygfärdiga nu, det finns ingen anledning att hålla sig gömd, och därför kan familjen trumpeta ut att det är härligt att leva. Man kan inte göra annat än att hålla med och le lite för sig själv innan man somnar om.

Åker över älven och upp för bergen, vidare in i skogen för att äta thailändsk mat. Där rakt ute i ingenstans, i en liten stuga, finns den. Otroligt gott. Jag gillar det asiatiska kynnet också. Den där vänligheten. Men vet ju också att även där (liksom här) lurar ondskan under ytan. Men inte idag. Inte här.

Beställer ett gäng frysta vårrullar för senare avhämtning innan vi åker hemåt nerför backarna igen.

Alla våra invandrare här i bygden tillför. Det går inte räkna alla nationaliteter vi har idag. Älskar det. Det är lite uppnäsigt fint idag att vara finnättling här, alltså härstamma från de finnar som slog sig ner här för trehundra år sedan. Om hundra år – allt går snabbare nu och det behövs inte tre hundra år – är det ättlingarna till dessa nya bosättare som kan höja sina näsor mot himlen i mallighet.

Den där turen är en utflykt bort från civilisationen. Man tycker det. Fast man bor så långt ifrån det andar kallar civilisation att man är förbjuden att ta det där ordet i sin mun. Perspektiv…

Hälsingetoppen glömmer jag helt bort tills för en liten stund sedan. Det är det där att hålla reda på vilken dag det är. Ja och att veta att något annat händer på en fredag än på andra dagar. Men fixat nu i alla fall. Varken jag eller någon annan gråter vresig före eller innan eller efter uppdateringen.

En vecka kvar av semestern. Tid rinner iväg som sand mellan fingrarna. I mailen verkar nu saker liksom röra sig i en snabbare takt. Konstigt eftersom mellaneuropa brukar ha ledigt just nu. Men hur som helst är det snart dags att börja “jobba” igen. Listorna man hade av att göra under semester är inte precis noggrant avbockade. Några små halvbockar här och där är det bara. Dåligt samvete borde alltså tynga ens huvud. Men man har tydligen blivit så förtappad nu att man inte ens blir påverkad av att inse att man är slöare än man borde vara. Ingår kanske i det generella förfallet av den egna personen.

Läser som säljägare. Utrotar hela bestånd på antarktiska öar. Lätta att klubba ihjäl eftersom de inte var rädda för människan. Utrotar hela arter. Men pingviner också på öarna. Lika orädda de med. Medans man håller på slänger man ner dem också levande i järntunnor där de får dö och gör sedan olja av dem. Rensar öarna och ger sig av till nästa. Pengar. Girighet. Totalt förakt för liv. Man förfasas. Vi människor är de enda monster som finns på planeten. Lär barnen det. Ja och vi håller fortfarande på med våra monsterräder. Besök bara närmaste kycklingslakteri och berätta sedan för dina barn att det inte finns några monstren.

Tänkte stjäla mig en timme i “studion” nu och göra lite “musik“. Allt till ingen nytta alls såklart. Ännu har det inte blivit någon livemusik för vår del. Trotts dansbandsdrottningar och slagerkungar och idolkämpar på besök i den lilla byn. Skulle behöft lite påfyllning av publikjubel och andras tonutgjutelser egentligen såklart. Men man är ju så jävla nogräknad att allt inte (liksom) passar. En uppnäsa jag med alltså.

Men skall jag (i alla fall) hinna starta upp studiodatorn idag så är det väl dags att ge sig in i den världen nu. Tiden går (inte på tå).