Fettisdagen

Jag sitter här i ett liv som bara handlar om att få tiden att gå, en försmak av ålderdomshem, timmar tickar på, dagar vandrar på, veckor klampar iväg och av allt det där blir det månader. De som känner mig vet att det här livet inte är jag. Inte ens i närheten av den jag är. Därför är den här väntan på att få köra igång igen den tortyr som träffar precis rätt, rakt, precis mitt i prick, på akilleshälen. Försöker döda ocool gubbe.

Men sova länge, inte göra något, är det inte det som är semester och att ha ledigt? Japp, så kan det såklart också vara. Så vad är jag för bortskämd surgubbe som klagar.

Liksom!

Semeldag idag. Men det får vara, frossandet, för min del. De går ju att inhandla andra dagar också hela vägen fram till påsk och därmed finnes ännu tid för frossande av godingarna.

Hoppas jag…

Men vänsterhandsskrivande. Det tröttar ut mer än det glädjer. Man gnetar på med bokstav för bokstav. Allt det där som dyker upp i huvudet under de sömnlösa nätterna orkar man helt enkelt inte skriva ner här under stipulerad vakentid. Tick, tick, tick, tick, inte ens en bokstav i sekunden blir det, trollar bort allt som fanns där i huvudet när det första anslaget gjordes. Diffunderar ut inspiration till värk i arm som är frisk och kry och inte alls behöver något av det där.

Men ute härlighetens sol. Inatt minus tio. Idag dropp från taket och talgoxar som piper ut vårlig kåthet. Man inspireras eftersom det ändå låter vackrare det där än brunstvrålen från killarna på krogen. Ändå kanske man kan tänka sig att någon någonstans uppskattar mänsklighetens köttsliga utrop som det vackraste om finns. Som sätter sig där och lyssnar och njuter. Ungefär som vi gör när koltrasten sjunger sin morgontrudelutt. “Vackert” ligger i betraktarens öga. Detsamma lär gälla alla sinnesintryck.

Mitt medicinalarm-för-att-inte-glömma-penecelin-intag ljuder här nere så jag skall väl röra mig upp för trapporna och matta in de där tre bumlingarna för andra gången i dag. Man kan såklart inte låta bli att tänka på Strängnäs och Reefat El-Saied. Ja och antibiotikaresistens. Blir en del av det där.

Man borde egentligen sparat avföring som återfördes igen efter en sådan här kur. Svälj med gulp liksom. Genom det återställa en fungerande bakterieflora i tarmen efter kuren. Forskning visar att vi påverkas på många olika områden om den kommer i obalans. Penicillin slår ut mycket av de goda bakterierna också tyvärr. Jag har skrivit om det där förr här. Men man får väl äta syrakulturer i alla dess former efter någon vecka så fort man kommer åt och stoppa in en nypa jord också där i gapet när ingen ser.

Experten: ”Släng ut mobilen ur sovrummet” | SVT Nyheter

Pappersbok bättre än e-bok Enligt Hansen finns det studier som tydligt visar att vi tar in information bättre när vi läser på ett papper, eller i en traditionell bok, än exempelvis på en läsplatta.

Source: Experten: ”Släng ut mobilen ur sovrummet” | SVT Nyheter

Ödehuset varsamt renoverat till sekelskiftesdröm

I september 2016 köpte Nikolai och Sanne sitt drömhus i Tärnsjö, ett ödehus som de bestämde sig för att återställa till sin forna glans från 1905 då huset byggdes. Vi passar nu på att njuta av deras före- och efterbilder och berättar varför de nu bestämt sig för att sälja.

Source: Ödehuset varsamt renoverat till sekelskiftesdröm

Värstingarna

Så många som har gjort värre operationer, eller har anhöriga som har gjort det, än vad jag har gjort, som jag har fått berättat för mig av otaliga personer under de senaste veckorna, går inte att räkna till. Jag vill bara skrika rakt ut att jag är inte med i den där tävlingen, jag vill inte vara med i en enda skittävling, det enda jag vill är att slippa ha ont i höger axel. Går inte det så räcker mindre ont. Stå gärna där och lys på förstaplatsen. Jag bryr mig inte ett skit om den.

Faktiskt

Ja sen alla som tycker att ledighet under några månader låter kanon. Proppa i er 3 x 3 antibiotika under den där tiden och lås fast höger arm och önska igen säger jag. Det är inte såååå jävla roligt. Det är inte som semester.

Liksom.

Sover och läser. Lever som en bäbis ungefär. Alltså sover några timmar sen upp, fördriver lite tid, sover igen. Så snurrar livet på. Dygnet runt. Dag efter dag i likformighet. En månad till innan ens väntan på nästa op. börjar.

Längtar ut på promenader i sol och vind men is skrämmer mig. Klädproblem också. Hur klär man sig varmt med axellås på plats. Man bli inne alltså. Tittar ut genom fönster och suckar och trängtar.

Fast ont, det har jag inte. Inte ens lite. “Vi fick spräcka och bryta upp benet ned till armbågen” sa han. Man tycker att det borde kännas ett tag. Men icke. En joyride liksom.

Tröttheten gör att suget efter att koda inte överväldigar mig. Jag sitter här ett tag på låtsaskontoret lyckas kanske svara på några mail sen orkar jag inte mer. Tack och lov för det. Hade inte det varit så hade jag nog blivit galen av att-komma-igång-och-koda-längtan.

Liv går alltså vidare. Man åker med som man alltid gjort. Man kan liksom inte annat. Bergochdalbanan. Den man skall vara glad för. Var livsresan mer svenskt järnvägslik skulle man inte orka. Man behöver det ljusa och det mörka. Ytterligheterna. För att verkligen förstå vad som är viktigt i livet.

Jag skall ge mig upp till den gröna IKEA-soffan igen. Det är inte med normal fredagsutmattning efter en veckas låtsasjobb jag gör det. Det är mer av en malande trötthet som ligger över mig under dygnets alla timmar. En som saknar tillfredsställelseinsikten över att ha gjort något. Men jag vet att det finns en chipspåse där uppe någonstans och en fredagspaj att inta innan den öppnas. Inte så illa alltså. Inte så illa alls.

Senast lästa bok

Pengars onda makt av Ken Follet

Ung man med allt emot sig lyckas äntligen till slut eftersom han är den genomgode, hederlige och arbetsamme. Man har läst boken förut och dessutom sett filmen några gånger också. De onda är där de är och de goda finns på sina givna och förutbestämda platser. Trygg läsning. Man får det man förväntar sig.

Ken Follet är en favoritförfattare såklart. Allt är utomordentligt bra skrivet och är man sjukskriven i +2 månader som jag fungerar det här alldeles utmärkt.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Att göra ingenting

Jag strävar på och svarar på en eller två eller tre frågor från användare ibland. En kamp i sig det där också. Men något måste jag nu ändå göra. Det är i det som det smärtsammaste finns, att stillasittande bara se på hur tiden rullar på utan att kunna vara en deltagare i det som sker.

Gårdagen, mest sovande. Orkar inte annat. Nära att svimma i duschen. Man lyssnar på kroppen för att man måste och anpassar dagarna efter det man hör därifrån. Men något piggare idag. Alltid något tycker man. Vad man nu skall med den lilla pigghetsökningen till. Jag vet inte. Hur skall jag kunna veta det?

Men jag läser och läser och läser. Somnar däremellan. Eftersom man blir så uttråkad till slut. Kroppen skriker efter aktivitet. Jag tänker på alla dem som alltid har det såhär. Stackars! Själv har jag sannerligen inget att klaga på.

Jag lyckas alltså inte så bra med att inte skriva om sjukdomar här. Allt det där blir för centralt i ens vardag i ett sådant här läge, främst för att inte mycket annat händer. Skäms för det. Hatar när folk bara pratar sjukdomar. Väldigt vanligt annars här i min ålder vill jag lova. Så är man där själv. Hatar sig själv som konsekvens.

Ute är det sju grader varmt. Helt otroligt i februari. Längtar man efter vår är det såklart helt fantastiskt. Det gör jag så jag hurrar. Smälte all snö bort under mars så sjunger jag nog en stump av pur glädje också. Jodå. Men just det är väl en önskan som ligger långt ifrån det ouppnåeliga.

Nu får det räcka. Mitt vänstra pekfinger värker. Pekfingervals. Det kommer förhoppningsvis fler dagar…