Categories
Betraktelser & Berättelse

Ljuset

Jag är inne i mitt idag. Långt där inne. Den ende människan jag pratar med är K. Och det blir inte överdrivet mycket det heller. Ja och så prat med katterna. Men de är nu ändå bara nästan människor. Deras fokus är satt på mat, varmt och klappar. Varje något sånär tänkande varelse måste väl inse att de är något bra på spåret där.

Väntar mest på oktober. Men behöver inte vänta allt för länge. Redan på måndag är vi där. Det brukar betyda fjorton dagar till första snön. Tyvärr ser det ut som om det kan dimpa ner en del tidigare. Säger man snö i Jämtlandsfjällen på TV prognosen så kan man ge sig fan på att det faller lite här också. Det har väl med höjden att göra det där. Vi bor halvvägs upp på fjället per definition.

Man borde väl sticka till Portugal. Trettiotvå grader. Surfvågor i Sagres. Vi stack faktiskt dit i Oktober för några år sedan. Hyrbil. Hav. Vågor. Apelsinlundar.  Färd mot Gibraltar som vi avbröt för att det var för långt. Men vi fick se Sevillia och Cadiz och lite mer av Spanien ja och Algarve upplevde vi.  Blev lite kär i det där landet.Vem kan undvika det? Bevisade egentligen bara att lågbudget fungerar det också.

Hostar fortfarande som fan. Ja snorar med. Den segaste förkylningen hittills. Rekord är annars inte mitt gebit. Att sätta dem alltså Hursomhelst så är jag jag säker på att han/hon/det/gud som straffar mig för något hemskt som släkten gjorde för femhundraåttioår sedan. Blodssynden.

Antagligen glömde de bort att (läs kunde inte) ge prästen tionde för att de svalt. Eller någon annan dödssynd.

Sicket trams det är det där med religioner.

Var det inte dödligt för så många så skulle man skratta åt alltihop.

Fast frågan är ju om folk skall få hålla på med hur mycket tokigheter som helst? Ja om man inte egentligen gjorde en stor tjänst om man tvångsrev alla kyrkor.  Jag menar nu för tiden finns det ju både Biltema och IKEA. Fast vill man tro på tomten så måste man få det. Friheten tror jag på. I alla fall hos de snälla.

Imorgon levereras den sista Loslimpan. Känner ingen större sorg över det. Det gör däremot alla som vill att allt skall vara som det alltid varit. Många är det. Alltså samma folk som inte kan stödja det där när det ÄR men gärna gör det (med kraft) när det VAR. Man måste låta saker få gå ur tiden också. Bli till minnen. Som klarakvarteren. Minns ni dom?

Ja om limpa och gamla stinkande slumkvarter nu kan jämföras.

Fast om sill blivit festmat kan väl vad som helst hända. Det är en konstig värld vi lever i. Fast just det där har jag en solklar spaning på. Ni vet städer. Konstnärer och kreativa människor flyttar ofta in i de där nedgångna delarna av en stad. Eftersom de är just kreativa människor och eftersom de bor där så uppstår snart en massa roliga butiker och annat. Ja och snart vill alla andra bo där också. Det tar några år men sen är det där stället stans dyraste och mest coola. Det där har vi väl sett hända i de flesta städer. Inte minst i New York och London. Jag skulle vilja påstå att vi har den utvecklingen i Hälsingland också. Kanske hela Sveriges glesbygd, jag vet inte. Men en massa musiker och konstnärer flyttar ut till Hälsinglands stugor och torp hur som helst. Ja och det där andra, hotta, poppar upp det också. Ser man inte upp så har man inte råd att bo i skogen vad det lider.

Nope, lägga sig. Den Tyska flickan har några sidor kvar. Sidor jag gärna läser. Upp tidigt imorgon. 34000 mil skall bli fler. Åtminstone om man har tur. Dags att sätta på vinterdäck förresten. Tur det, mina sommardäck är inte helt OK längre.

 

 

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.