Categories
Betraktelser & Berättelse

Noll

Morgon. Onsdag. Tyvärr går veckan mot sitt slut. Men ännu en hel dag kvar att uträtta storverk på. Ja och två dagar till med samma premisser. Ja jag ser det så. Fast ingen annan gör det såklart. Gör någon annan någonsin det förresten. Svårt att tro det. Man överskattar nästan alltid sin egen betydelse. Såklart.

Jag har en två kilowatts värmefläkt här bredvid mig att ta till när det blir för jävligt. Man riktar den rakt upp mot gubben och sen är det ungefär som att sitta i ett badkar. Det kan aldrig bli för varmt är min devis. Fast det där tror jag egentligen inte på själv såklart. Men bor man i Los så bor man i Los.

Det sista jag gör innan jag lägger mig igår är att kolla om det blir regn. Men 0 och noll och zero står det överallt. Jag slänger alltså inte på någon pressning på den torra veden. Det första jag ser på morgonen är att det regnat. Meteorologer pratar stupsäkert om läget trettio år fram i tiden, morgondagen har de tydligen svårare med. Liksom.

Fast de med tvärsäkra prognoser och åsikter skall väl plockas bort varje gång. Tyvärr är det alltid de som skapar rubrikerna i media. Men alla vet förstås att det är bland de tvärsäkra dumskallarna finns och bland de osäkra de med kunskap och visdom finns. Har du någonsin hört en rasist fundera och ev. tveka över en enda av sina  slutsatser?

Apropå värme förresten. Någon kamininstallation har jag ännu inte fått till här på kontoret. Bygglov är sökt och fått och betalt däremot. Men Hål i skorsten och ett rökrör skall till. Besiktning sen. Pengar fattas som vanligt.  Men gråta över det, nope. Det ger sig. Till slut. Under tiden elfläkt alltså.

Fast man lever. Gillar ju det. Har gillat det nästan alla dagar i livet. Finns forskare som säger att en positiv livssyn är en sjukdom. Det där överdrivet positiva. Att tro på en framtid. Att tro att jorden inte håller på att gå under. Men det finns forskare som säger och kommer fram till mycket skit. Akademisk examen är ingen garanti för att kunna dra korrekta slutsatser. Ibland är det precis tvärtom. Ryggsäcken som skymmer sikten. Man skall komma ut från en utbildning mer osäker på vad man kan än när man kom in., Då har man erhållit kunskap och visdom. Det är tecknet. Borde väl egentligen inte få ett examensbevis innan man kan påvisa att det är så.

Men min värld väntar. Åkes värld. Bladen gulnar utanför fönstret. Hösten kommer. En del känner doften av snö. Mina datorer är uppvärmda (de blev aldrig kalla såklart). Två-kilo-watts-fläkten är på. Den blåser söderhavsvindar mot mig. Det blåser hårt ute också emellanåt. Det finns hur mycket som helst att göra. Det är 1161 dagar kvar. Livet går vidare.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.