Valdag. Snart vet vi. Det värsta är väl inte Aliansen eller de Röd/Gröna. De är ändå rätt lika och samma. Det skrämmande hotet är SD. För mig är de ondskan. Men kanske är det egentligen bara rädslan. Men rädsla hos så många förvandlas just så lätt till den där ondskan. Gör den till vardag, till något som är tillåtet. Man kan se och minnas Jugoslavien och vad rädslan åstadkom där mellan grannar. Gillar man inte det exemplet finns det så många många fler att se och skrämmas av.
Jag är livrädd för utvecklingen i Sverige. Ja faktiskt riktigt, riktigt rädd.
Sen så går då Frank Andersson och dör. Tråkigt. Vi är femtiosexor båda två. Slutet kryper närmare inpå en för var och en i samma ålder om faller ifrån.
Men den dagen den sorgen.