OK

Det är OK. Men… Testar, testar och testar. Nu har allt snurrat som det skall sedan tretiden idag. Törs kanske gå härifrån. Byta låtsaskontor mot säng. Ja och bok. De som hör ihop. Här i huset. Fast då kraschar väl saker. Det finns buggar som bara vågar sig fram när lyset är avstängt. Det vet alla

Försökte städa ihop lite idag. Låtsaskontorsihopplock i brist på bättre. Liksom. Det var då jag noterade den första kraschen. Så Låtsaskontorsihopplock fick bytas ut mot buggletande. Så som det är. Här. Liksom.

Fast på något konstigt sätt så triggar jag alltid igång på det där. Ingenjörssjukan. Fixa grejer så de fungerar. Sådant där ingenjöreri kan spilla över på fysiker också.

En stuga, liten, timrad, en å, en björk och långt till närmaste bosättning. Där finns jag. Som riktigt gammal. Där drar jag till slut min sista suck. Ensam som jag kom.

Fast inte ännu.

Dragspelarens hus skall säljas. Grannen.  J. som blev kvar drar mot Edsbyn i höst. Med det är en epok över här på kullen. Bangers har lämnat. Fast Sone står där vid postlådorna fortfarande ibland. Är lite sur för att vi inte fick klart de där sista inspelningarna. Jag klappar honom på axeln och går hem. Vi får prata mer sen. Så tänker jag. Himmel eller helvete eller mittemellan. Får lägga en blomma på hans grav till våren. Men gillar inte gravar. Så kanske får det stanna vid en tanke. Tankar räknas.

Åtskilliga tomma tunnor skramlar högt här på byn. Tomma tunnor och chefer finns det gott om . Jag träffar ingen här och kan väl inte säga att jag saknar det speciellt mycket heller. K sköter de där kontakterna – träffar människor. Men jag har blivit en ensling. Om man nu kan bli något man egentligen alltid har varit.

Allt det där är OK.

Går att leva med eftersom det hör till min natur.

Fast fasiken också. Går nog och lägger mig. Lite tidigt. Men ändå. Kortmeningarna börjar till och med ta slut som det verkar just nu. Det finns snart bara kommatecken kvar. De jag så ogärna använder. Nya ord föds under sömnen. Alla vet inte det. Men så är det. Man är sprängfylld när man vaknar. Ord som vill ut. Ibland misstar man det där med att man är kissnödig och då går det ju som det går. Såklart.

Men allt är som det är. Man försöker så gott man kan. De som inget gör är bäst på allt. Ingen orkar med mer än en fråga åt gången. Den frågan handlar alltid om att det går åt helvetet på något sätt. Vilket det såklart inte gör. Vi är så små vi människor. Som myggor i det stora. Ingen bryr sig om oss. Behöver inte ens ruska på sig för att bli av med oss eftersom vi inte märks. Men själva vill vi gärna se att vi påverkar. Att vi styr. Att vi ställer. Jodå. Men …

2 thoughts on “OK

  1. Finns även buggar som är rädda för människor. Ett ganska vanligt scenario: -“Kom skall jag visa dig en bugg”. Man går till datorn. -“Titta nu, jag klickar här, sedan där . . . Men vaf*n nu fungerar det ju!”. Självklart, vi är två mot en, då ger sig vissa buggar.

  2. Japp, känns igen. Annars är den där

    “Skumt, det där har (jag) aldrig hänt(/sett) förr”

    ganska vanlig. Ju viktigare person man skall visa något förr desto fler kryper fram ur sina svarta hål.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.