Röken letar sig in över byn igen. Som ett dis över kullen ligger den där. Stickande. Irriterande. Som en påminnelse. Att det brinner utav bara helvete fortfarande. Att det är förbannat torrt. Att man skall vara försiktig. Folket har informationstörst. Lokala tidningen gömmer det mesta av informationen bakom brandväggar. Skäms inte. Man skall ju leva också. Finns det verkligen anledning att ge presstöd längre. Jo jag vet. Journalister skall leva också. Precis som oss andra. Också open source utvecklare. Dom där som byggde det mesta av Internet. “Förstörde” tycker säkert en del. Men vad vet en tidningschef om sådant. Eller bryr sig kanske. Man hämtar officiell fastighetsdata. Lägger bakom brandvägg. Tjänar en slant. Allt blir lättast då. Ja och samhällsansvar. Skit i sådant. Tage Danielsson är död.
Behöver svara på några tekniska frågor. Får verkligen ta sats. VILL INTE. ORKAR INTE. Men gör en djupdykning, svarar, och sen upp igen. Japp, ett gott tecken. Jag är ledig. Avslappnad. Det finns veckor kvar att vara avslappnad på. Jag gillar. Friskhetstecken.
Jo jag river. Försöker snickra med vänstern. Går sådär. Men går. Att få jobba med händer. Att få bli svettig. En ynnest. En glädje. Liv. Riktigt arbete. Tröttnar man kan man plocka hallon.
J & R på väg upp mot nordliga delar av landet. Nästa vecka. Skall bli skoj att se dem igen. Vi kan bjuda på värme och röklukt och några mål mat. Alla här är inrökta vid det här laget. Så två inrökta Uppsalabor adderade till den delmängden gör kanske varken till eller ifrån. Men vad vet man. Kritisk massa och allt det där.
Fast nu musik. Lider av abstinens. Måste får toner in genom öronen helt enkelt. Så hej svejs.