Knuten

Så en ny dag. En riktig dag på en riktig stol men med låtsasjobb. Jodå jag har låtsasjobbat ett tag. Det blev en kort natt. Men en normal uppstigning.

Ute skiner solen. Det utlovas +25. Höga körer ropar klimatförändringar precis som de ropat (nu hesa) samma sak under vintern. Som om vädret inte alltid varit konstigt och aldrig “normalt”. Jag suckar åt det där. Men det finns antagligen också ett hot att ta på allvar. Forskarna är överens. Men det hotet har inget med en tidig värmebölja att göra. Tro mig.

Alla fönster öppna här på låtsaskontoret. Fågelkörer hörs utifrån. Någon verkar köra en industridammsugare på håll. Åtminstone låter det som en dammsugare. Bilder av sig själv med bok i hängmattan syns tydligt där inne i huvudet. Men även låtsasjobbare känner/har ansvar.

Lundell skriver som han skriver. Det är som att läsa blogg. Inte mycket händer. Ändå är det läsvärt. Lite “slow tv” över alltsammans. Men jag läser bara i en timme. Då är klockan ett. Sen har jag svårt att somna. En kopp kaffe inmundigad för sent surrar vilt runt i blodomloppet och gör det svårt att nå drömmarna. Men till slut någon slags halvslummer. Vakna, somna, vakna, somna, vakna, somna tills klockan ringer vid sju och jag hoppar upp och i kläderna. Opigg alltså, som den icketupp jag är.

Men det ger sig. Jag har varit här förr.  Också när jag jobbade på riktigt.

Imorgon drar kylan tillfälligt in över kullen igen enligt prognoserna. Fast så jävla kallt skall det tydligen inte bli ändå. Men kallare. Det är som det är. Väder kommer och går. Man får försöka hänga med. Varmare redan fram mot helgen. Årets sommar har redan varit totalt sätt bättre än förra årets här uppe. Inte illa. Jag önskar bara att folk kunde njuta. Man får det. Faktiskt. Allt är inte kris. Det mesta “ÄR” bara.

Jag borde ge mig på väggvårteknuten. Men det är en heldagsuppgift,  Inte idag. Imorgon. Eller nästa vecka.

Är i alla fall lycklig över att ha fått en dag till. De känns alltid så under mina morgnar. En glädje över att få finnas till. Det är alltid något liksom. Eller kanske är det sinnet helt enkelt själva högvinsten.

Fast konstnärer skall ju vara olyckliga satar för att kunna skapa sägs det.

Sånt trams.

Det är harmoniska och mätta människor som kan skapa. Drivkraft kan man ha ändå, den är densamma. Att aldrig bli nöjd. Att det alltid finns mer att göra. Att du av nyfikenhet väljer tidningen där på bordet istället för telefonens förenklade Faceook-flöde. Gör det valet för att det lyfter dig, Inte låta fejjans ström av meningslösheter förslöar dig. Döda dig. Binda fast dig.

Men alla gör såklart sina val.

Har rätt att göra de val de vill.

Åtminstone de flesta val är fria val.

Man kan kanske känna sig lyft av sociala medier också. Vad vet jag. “like”-lyft som en tesked socker.

Imorgon sjuttonde maj. Sluggos födelsedag. Norges nationaldag. Man borde alltså vara i kungsträdgården imorgon. Vifta med flagga. Le mot alla glada Norrmän i dräkter. Men det är man då inte. Men en gång var man.

Men nu, låt dagen börja på allvar.

3 thoughts on “Knuten

  1. Apropå knuten. Sådana har ja också. Massor. Jag har en teori som jag någon gång hoppas få bevisa.

    “Om man lägger två kablar, parallellt med varandra i en hermetiskt tillsluten behållare och placerar denna på ett orörligt stabilt underlag och i övrigt stabila förhållanden i omgivningen. Likt långt inne i ett bergrum. Så kommer dessa givet tillräckligt lång tid, av sig själva, trassla ihop sig.”

Leave a Reply