X
Städar. Mitt torsdagsjobb. Jobb på riktigt liksom. En av de få grejer som är riktiga i mitt liv, Stänga av och köra är melodin.
SMHI lovar elva grader idag. Johooooooooo.. Liksom. Det är nästan så att man måste ut barfota och rulla sig i en snödriva. Av glädje då.
Hoppas på snösläpp från tak idag. Som jag gjort de senaste veckorna alltså. Förgäveshoppnades antar jag. Men också med det är det som det är. Faller den inte ner med ett brak så droppar den ner. Snön. Eller sublimerar. Det är ett helvetes sublimerande nu. Åtminstone när det blåser. Allt sublimerat återkommer till sommaren som regn. Störtregn och molniga veckor. Inneväder. Bokläsarväder.
Melodifestivalen, Takida, “Allsång på skansen”, “Så mycket bättre” är upp hit till Los igår. Det är nästan så att jag också når upp till stjärnorna. Men bara genom K, som frotterar sig med de stora i alla sammanhang och med självklarheten hos en född prinsessa.
NFC ringen gav jag bort. Mina fingrar var för stora. Synd. Men som det är. Alltid så. Som det är. Hur kan det vara på annat sätt? Nu ligger den väl där i sin låda. Söderut. På landet. Ingenstans.
Jaha, liksom. En ny dag. Helt gratis framkommen och levererad. En dag att göra något av eller bara låta gå förbi. Sådan man själv väljer. Jag har för få kvar, det känner jag ju, är inte helt förtjust i att bara låta dem gå, så därför kör vi nu. Japp. Liksom.