Categories
Betraktelser & Berättelse

När man inte kan hålla sig

Jag sover i princip en hel dag. Japp. Ser på film, tv, läser och sover. Borde bära in pellets, men skiter i det. Orkar inte. Behöver en vilodag. Passande nog blir det en söndag. Han/hon/det/gud blir lycklig att jag hörsammar order från de sju himlarna eller var gudomar nu håller till.

Fast nu sitter jag såklart här igen. Efter åtta. Det är som det är. Det suger. Man vill känna tyngden av en sten mellan sina händer. Känslan av att ta en och lägga den på en annan. Ja, eller åtminstone vill man svara på några av drösen av mail som dimper ner i inkorgen. Fick jag en krona från var och en som jag har svarat på en fråga från sedan VSCP startade så skulle jag vara miljonär. Det är jag nu inte. Det är inte så det fungerar. Det flesta tar, ägnar ingen tanke åt att det är så.

Men Edsbyn vinner bandyfinalen. Det är bra. Då är jag Edsbybo igen. Det är lätt att vara med när det går bra. Skäms lite för att jag inte finns där när det går sämre. Minns hur jag längtade bort från den instängdhet som Edsbyn representerade, då, på sjuttiotalet, när jag stack, lyfte flera meter. Nej, jag skulle aldrig kunna flytta tillbaks. Inte ens i framgång.

Allt är som det är. Skulle säkert må bra av att dra härifrån också. Inskränkthet finnes i rejäla mängder här med. Men så trivs man också. Här finns bra människor. Fler bra än dåliga. Folk man vet var man har. Ja de usla är inte fler än att man kan hålla reda på dem heller. Det är skönt det också.Ovänskap här uppe sitter dessutom i i några generationer. Jesus och hans läror om förlåt har aldrig nått hit. Men för mig är det framförallt markerna som håller mig kvar. De där inga människor finns. Åker man till en sjö och det står en bil vid den eller det är en båt ute på den så anse man den upptagen och åker till nästa. Naturen upplever man bäst ensam. Utan för mycket prat och dissekerande av det man ser.

Min äldste son har alltid vurmat för krypteringen. Nu när Turkiet blockerar Protomail förstår jag att han har rätt. Det är klart vi skall kryptera. Sen urminnes tider har brevhemligheten varit helig. Japp, till och med brottslingar har kunnat skicka brev till varandra, jodå till och med med utförliga kartor och beskrivningar om hur brott skall utföras har funnits i sådana brev, slutna, skyddade av brevhemligheten, det har varit olagligt att öppna någon annans brev. Det är klart det skall fortsätta att vara så. Det där skall inte luckras upp. Vi har rätt att ha hemligheter. Det är vår självklara rätt. Beviset på att den rätten delvis är satt ur spel bevisas av att skurkländer som Turkiet stänger ner tjänster som Protomail och fängslar människor för sina åsikter. KRYPTERA!

Fast nu skall jag fortsätta. Musik och kod. Gott liv!

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.