Nyheter. Rapport. Jag somnar. Såklart. K är på konferens. Jag alltså gräsänkling. Vad annat kan en gammal man göra. Men jag sover inte så länge. Jag vaknar ungefär när de lokala nyheterna börjar. Missar allt vad nationella och internationella nyheter har att säga oss idag alltså. Men det är väl det vanliga eländet. Man har nedslagits förr. På de lokala sändningarna får man i alla fall bekanta sig med Gävle med omnejd. En stor navel för den redaktionen att leta ludd i. Ja och varje dag hittar man några tussar. Ibland så långt bort som Sandviken och Skutskär. Tänkas sig. Gävleborgsredaktionen.
Var jag nu inte så jävla vrång skulle jag såklart ligga kvar där i soffan. Har det alldeles utmärkt där. Men låtsasjobb är ändå min väg, sten på sten till ingen nytta tills jag inte orkar lägga upp en enda till, så jag reser mig, går ner för trapporna, fortsätter, fattar en sten, lyfter, lägger upp.
Ja dum är man kanske också om man inte vilar.
Fan, vad vet jag. Liksom.
Under snön är det bara minus elva grader. Ovanför minus tretton. Det tar det sig. Nu skall det visst sakta bli varmare. Vårkänningar där borta någonstans. I städerna vaknar alla vackra flickor, som blommor slår de ut. Var de är under mörkaste vintern vet ingen, men snart är det fullt av dem efter varje gata. Jo och japp, gamla gubbar noterar fortfarande det där dom också. Eller vi. Fast numera kallas vi gubbsjuka om vi tittar efter dom. Orättvist. Det är vad det är.
Vi gubbarna finns där vinter som sommar såklart. Inte många lägger märke till oss. Lika bra är väl det förresten. De flesta av oss trivs som bäst när vi får gå där för oss själva och bara vara ifred. Muttrandes går vi, funderandes över att andra har så mycket högre pension än oss och till det mer pengar på banken. Fast det där sura muttrandet är bara dimridåer, egentligen trivs vi som fiskarna i vattnet där i vår egen värld. Japp, sur som en surströmming får man ju vara helt utan risk. Det förväntas rent ut av en. Är det inte härligt!
Jo det är det!
Google skickar någon kryptisk NDA utan att jag bett om det. Hmmm… Blir nyfiken. Vad skall jag med deras hemligheter till. Har jag ens bett att få del av dem. Langa hit tvåhundramiljoner i dollar så skall jag berätta alla mina, ja och jag kan fantisera ihop några också för att krydda det hela lite.
Jo Jo.
Liksom.
JoJo och jag gjorde förresten LRF’s fastighetssite en gång i tiden. Jag tog såklart alldeles för lite betalt. Men bra blev det. Jag stod för det tekniska, JoJo för designen. Idéer hade vi båda. Som det är när det är som bäst. Saknar det där, att befinna mig bland människor som är på samma nivå som en själv, eller som är bättre, när allt det där lyfter. Underbart.
Men nu så. Livet är alldeles för kort för svammel. Man kan bara tillåta sig några minuter av det per dag. Ja PO T. såg såklart helst att jag höll mig ifrån det helt och hållet. Att jag höll med honom om att Norrland håller på att gå under. Att landsbygden dör. Att det går åt helvete. Men si, så enkelt är det aldrig. Interpolationerna av de raka linjerna ner i det-går- åt-helvete blir aldrig besannade. Nära kan man komma. Men nära träffar aldrig varesig en hare eller en optimist.
Hej Sverige! Liksom!