Jag håller på att rulla ihop mattan i manegen här för dagen. Jag har gjort de konster jag mäktar med nu, orkar inte fler. Det är dags för den här clownen att gå bakom kulisserna. Ingen skrattar ändå längre så jag hör. Så jag drar mig tillbaka dit där jag hör hemma. En grön IKEA soffa, en tv med någon serie eller film och kanske till slut en sovande och snarkande gubbe mitt uppe i alltsammans.
Men en bra låtsasvecka har det varit. Ja det måste man väl ändå konstatera. Det har varit mer Tango än Foxtrot. Liksom. Man har tagit sig framåt. Åtminstone jag är nöjd med det. Fast dansa inte riktigt är min grej.
Fick tid sjukhuset i Januari direkt efter jul. Röntgen nästa vecka. “Vi tar det till våren”, min önska, eftersom det existerar eldningssäsonger här, har kanske inte haft det genomslag som jag hoppades på, eller kanske börjar våren efter jul. Vi får se. Kanske lika bra att ta tag i det där ändå. Så att man kanske kan fungera till sommaren. På det viset är det såklart bättre med två tidiga operationer. De där två månaderna utan protesen oroar mig. Kan man låtsasjobba då? Ja en två operationer på det. Jag vill helst ha kontroll. Här är man utan. Japp som när man flyger. Gillar icke.
Fast nu skall vi inte prata sjukdomare. Nehejdå…
Den ettriga vinden från norr är kvar. Lurar sig liksom in i huset och in i märgen på mig. japp, fast jag sitter vänd åt söder. Fast å andra sidan fryser jag alltid i olika grad från oktober fram till maj. En fryslort. Ja ni vet ju det redan. Ni som läser. Om det är någon som gör det fortfarande.
Den där jullåten som jag gjort de senaste åren vette tusan hur jag skall hinna med. Låtsasarbete tar tid. De tär liksom mer effektivt med riktigt arbete. Men måste ju försöka ändå.
Nu den här tiden, förr, brukade jag packa ihop ett kollegieblock, pennor och en bunt med papper att läsa. Sen satt jag där framför tv’n. Helgerna var påläsningstid. Lära-sig-nytt-tid. Det var ljuvligt. Helger innebar för det mesta ett inköp av en bok inom ett nytt område. Sen kunde man gå igenom den under helgen där i soffan. Ja och ibland flödade de idéerna så att man knappt han med att fylla de där blocken. Men det där är borta nu. Det var längesedan jag okade med just det. Jo det kan trycka på ibland, men jag känner ju att jag behöver ha den där tiden off också. Förr gick det där kombinera. Vara av och på samtidigt. Så där ett tydligt tecken på att man har blivit äldre. Suck.
Dubbelsuck.
På måndag har K julfest med flickorna/tanterna/tjejerna. Då får man hållas här nere. Det skall skrattas, ätas gröt med punsch och drickas vin. Flickor/tanter/tjejer gör sådant. Hörlurar och en programmeringsuppgift är nog själva grejen. Dyker man ner i något tillräckligt komplicerat så försvinner världen för en stund. Sen efteråt får man väl kanske smaka lite punsch. Om det finns en droppe kvar. För dracks den av grosshandlarna, nu av tjejerna. Nya tider. Nya chefer.
Men så. Halv sju. Fredag. Stopptid. Nya tag på söndag. Nya tag med glögg, och pepparkaka. En ny låtsasvecka börjar. Ja trevlig helg. Liksom. Då. Och hej och hå och hejdå så länge.