Categories
Betraktelser & Berättelse

EKG

Preopundersökas. Blodtryck EKG och sådan där. Tror alltid att jag skall bli skickad till intensiven direkt när jag gör de där provtagningarna. Faran med att upplevt annan skit i livet. Hittills har det iof inte skett. För oftast går det ju bra. Men man håller i smyg en tumme.

Solen har gått upp här på kullen. Jag med den. Förkyld dock. Men vinter är det väl ännu. Det måste man väl anse, trotts maj. Men vår såklart. Det är såhär våren är och ser ut i Sverige. Nu skall det bli varmare. Jodå. Prognosmakarna är överens. Men det tar visst en dag eller två till innan vi når dit.

Alla rapporterar att de ser björnar. Är de inte i trädgården så är de på vägen. Finaste bilderna tog någon vid Näsberg av denna kvartett. Fröautomaten i vår trädgård fick dock inget besök i år. Synd. Kanske blev vår kompis skjuten under förra årets jakt.

Femtio procent av Svenskarna säger att  de är rädda för björn, så rädda att de tvekar att gå ut i skogen. Jag såg en film på Aftonbladet igår där en björn försöker passera en downhill cykelbana där två cyklister kommer farande i full fart. Den blir såklart rädd när cyklarna kommer och springer efter banan. Rubriken är

“Se när besten anfaller”

Det är liksom inte konstigt att folk skräms upp. Mittmedia kör massor av det där skrämmselskrivandet när det gäller rovdjur också. Förbannat trist tycker jag att media sysslar med det där. Men det är kanske inte så konstigt i den tid när ytligheten är norm och med en slags självklarhet intagit tidningsredaktionerna också.

Fast jag förstår antagligen inte de djupgående journalistiska greppet bakom det där. För mig verkar det bara vara klickinsamling och upplageökingsförsök. “Sälj till vilket pris som helst liksom”. Ja din själ med. Först rentutav. Såld när du skrev under anställningskontraktet. Och inte ens såld till högstbjudande.

Det är som det är.

Med det mesta.

Håller mig på min kant.

Men livet är gott. Märkligt gott ändå. Man tar dagarna som de kommer. Tacksam för varje ny dag när man får slå upp ögonen och känner den där sugenheten och viljan  att det är roligt att ta tag i livet finns kvar där inom en. Ja, att en ny dag är en gåva. Ja, fast den här dagen bara är en vanlig dag bland andra dar. ja en dag som är “resan”. Att inse att “resan” är grejen.

I de goda stunderna har jag lätt för det där. Leva här och nu och njuta av det jag gör. Men ibland kan det såklart svartna. Jag få sällan uppmärksamhet för det jag gör. Ja jag förtjänar antagligen inte det. Där finns hela sanningen. Men det är så många som får den som inte förtjänar den heller. Det är som mycket bajsluktande saker som lyfts upp och förevisas som gudomligt väldoftande.

Men jag stannar sällan i det svarta.  Har min trygga hamn i det blå. Ja och där spelar ingenting av det där någon roll. Det har och är inte “Åke Hedman” mot världen. Jag gör min grej i alla fall. Tror på det jag tror på. Ibland går jag till och med efter rätt väg. Men inbillar mig såklart aldrig för ens en sekund att jag alltid gör det. Den slutgiltiga domen över ens vägval kommer av de som kommer efter en själv. Oftast består den domen bara av tystnad. Att man blir glömd. Att man inte ens är ett litet komma i världshändelserna. Men ändå den där kuggen. Då kan det väl i alla fall vara bra att man följt sitt hjärta och inte levt någon annans liv i alla fall. Alltid något liksom.

Men slut på tramset nu. Jag har en ny fräsch dag att ta tag i och har stora förväntningar på den.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.