En sådan där begravningsdag idag alltså. Men först på eftermiddagen. Man kan jobba först alltså. Så jag sätter på kaffe som vanligt. Det är bottenskrapet men månadshandling imorgon så det ger sig väl med det också.
Så dagen börjar med en kopp riktigt svagt kaffe. Ja och med en begravning på eftermiddagen. En sådan där dag man skulle kunna klara sig utan nästan alltså. Men jag tror på jämvikten som en universell kraft. Ja ibland undrar jag om det inte är just den som är han/hon/det/gud. Vi skulle ha vågar i våra kyrkor istället för kors alltså. Egentligen. Liksom. Faktum är bara att allt söker jämvikt. Det där med svagt kaffe och sorglig eftermiddag kommer alltså att kompenseras under dagen. Med bra saker. Eller starkt kaffe och någon som föds.
Fyra grader utanför fönstret. Hulken avstängd. Bruset i elementen hörs inte längre eftersom också cirkulationen är avstängd. Men temperaturen i husets kallaste rum ser ut såhär
så man får slå på elementet, ja det är det som får den där kurvan att vända uppåt där vid sjutiden här på morgonen. Läser du det här en annan dag så lär du se andra siffror där i diagrammet eftersom det handlar om live data. Men varmare väder är på ingående. Mindre element och lägre elräkning. Hursomhelst billigare än pellets den här tiden på året.
Jag slår alltså på lite element här nere på låtsaskontoret också. Den stillasittande låtsasarbetaren behöver varmare än den nervöst runtflängande riktige arbetaren. Ju. Såklart. Eller hur?
Fyfan vad kaffet smakade skit. Blä. Usch. Tvi.
Men med det, urdrucken kopp tunnkaffe, låter vi den här dagen starta. Tar tag i den. Låter den leda en framåt genom livet. Det liv man lever så gott man kan. Oftast i ett försök att undvika uppnäsor och andra bagateller. Man har nog med det andra. Bortser från. Tar åt sig. Frågar sig “är du lycklig idag lille vän” och svarar ändå “ja” rätt snabbt på den där frågan fast än livet är som det är.