Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser.
Också en bok av Håkan Nesser tar slut. Till slut. Ja det gör de. Synd. Håkan Nesser är en av mina favoritförfattare. Jag har nog aldrig läst en bok av honom som jag inte gillat. Jo, de är mer eller mindre bra, men allt ligger över en “JÄVLIGT BRA” markering. Ungefär som en oändligt saknad Mankell’s alla böcker också gör. Man vet vad man får redan när den ligger där oläst och virgin i ens händer.
Den här inget undantag. Definitivt inte. Många är kvällarna när jag går upp och lägger mig en timme tidigare än jag brukar bara för att orka läsa ett kapitel till i den här boken. Det blir dessutom alltid två (eller tre) till. Sådär härligt liksom. Gillar. Ja ÄLSKAR.
Ja läs förstås. Ja man kan läsa den bara för språket faktiskt. Jag tänker ofta “där fick han till det” eller småflinar åt ordkonst. Men den klarar sig alldeles utmärkt med bara handlingen också såklart. Den fångar en med lätthet. Tillsammans blir de där två ingredienserna mer än vad man kan hoppas på.
LÄS!
Andra böcker jag läst finns här.