Mitt projekt VSCP fyller femton år idag. Femton år är en lång tid. Man kan inte driva ett projekt under så många år och göra det utan egentlig framgång utan att vara galen. I alla fall antagligen inte. Alltså, inte lite galen, sådär man skriver. Förmildrande och lite sött sådär. Vem vill inte vara “lite galen”. Nej man måste nog defacto vara helt galen för att gå igenom det här. Dag efter dag i femton år. 5475 dagar. Dåligt med pengar. Sexton timmars arbetsdagar. Vardag som helg. Sällan en klapp på axeln. Vinter som sommar. I uppgång och i nedgång.
Jag brukar säga att det jag gör bara handlar om att förändra världen. Ja jag brukar faktiskt säga “jag skall förändra världen“. Det är mitt mål med VSCP. Jag tror verkligen på att det jag gör kan förändra världen. Ja och jag vet att det provocerar. Att det flinas öppet och i smyg när man säger sådär. “Vem fan tror han att han är?” Därför älskar jag att säga just det mer än allt annat. Verkligen älskar det.
Det har aldrig funnits en enda människa som har förändrat världen utan att ha bestämt sig för att göra det. Japp. Å andra sidan finns det säkert miljoner som jag som säger att de skall förändra världen men sen ändå inte lyckas med det. Men faktum är att vi alla försöker. Också i det finns en vinst. Det vet varje idrottare. Ingen vinner en enda match som inte tror den kan vinnas innan den har spelats. Att kämpa och tro på något är en seger det också. Att inte göra det är den verkliga förlusten.
Men galen måste man vara. Turligt nog finns en trösterik lycka i att vara just det.
Så femton år idag. Om jag orkar femton år till vet jag inte. Troligen inte. Men lever man så kanske. Det är fortfarande roligt det här varje dag. Nåja. Nästan. Det är mest kamp.
Enklast är det såklart att följa de andra. Göra lika. Satsa på det som är hett just nu. De har varit många de där heta projekten under de här femton åren. De har kommit och gått. De flesta har de facto dött också. Alla? Ingen har ens någon aning längre om att de en gång ens har funnits. Så fungerar det ju. De vrommar förbi en som snabba, nya, skinande bilar de där projekten. Pengastinna. Omskrivna. Själv tuffar man fattigt på. Man ser dom sen där längre fram i diket. Ingen skriver om det. De som följer. Icketänkare. De som alltid följer de som det skrivs mest om har redan hittat någon annan att följa.
Så grattis på dig VSCP idag. Ett projekt och ett liv. Något att tro på och hålla fast vid. Ett år till skall vi väl i alla fall klara av. På något sätt. Det tar tid det där att förändra världen.