Liksom

Vissa dagar blir helt enkelt inte som man tänkt sig. Man “skall bara…” sen sitter man där och “gör bara…” hela dan. I mitt fall var det en uppdatering av ett gäng siter till PHP 7.2. En skitgrej. Trodde man. Man tror mycket. Liksom.

Men fredag är det. Grön IKEA-soffa väntar. Vid den här punkten är det alltid en nära döden upplevelse (jodå Magnus) eftersom sömnskulden ackumulerar från söndagen fram tills idag så blir det så. Man är alltså helt slut den här tiden på fredagen då såklart. Fast man inte jobbar, bara låtsasjobbar. Fest är inte att tänka på. Inte mer låtsasjobb heller. Annat än soffa är liksom inte lönt att fundera över. Liksom.

Imorgon, bokmässa i Bollnäs. Nästan som i Göteborg alltså men lokalt och billigare. Vi har våra egna stjärnor där också såklart. Hälsingar hela bunten.  K tänker mingla runt med några. Själv kryper jag väl efter väggarna och hoppas få lite fika som belöning och tröst innan vi far hemåt igen. Mat och sprit och kärlek. Liksom.

Jodå, lågbudget. Bensin är dyrt. Inget att vara avundsjuk på. Liksom.

Förr i tiden brukade jag ta med alla tidningar jag inte hunnit läsa under veckan upp på fredagskvällarna. En försvarlig bunt. Dom, en penna och ett kollegieblock, plus en film eller två var en perfekt fredagskväll. Riktig njutningstid. Men närvarande i familjen var jag kanske inte. Man får förlåta barn och fru för det. Fast insikten kom såklart för sent. Liksom.

Nu för tiden orkar jag inte med det där. Har fullt upp med att hålla mig vaken. Det är en kamp varje fredag. Liksom.

Fast ibland. En powernap. Då går det bättre sen. Efter en powernap skulle jag rent utav kunna gå ut på den där festen. Men först måste man såklart bli bjuden på en sådan. Just det kan bli svårt. Jag är nämligen en väldigt tråkig person. Liksom.

Men K är en skojig person. Hon skall på fest nästa lördag. Då kan jag jobba. Liksom.

Med det ger jag mig för idag liksom. Ni som läser den här bloggen rör er mellan 30-40 personer per dag. Jag har ingen aning varför ni gör där ute, vilka ni är och hur ni letat er hit. Men på något sätt så hjälper ni mig att leva vidare genom att finnas där som mottagare. Nästan allt annat jag gör och har gjort i livet är annars sänt rakt ut i the void. Oftast inget problem med det men ibland oöverstigligt sorgligt. Som det är. “Just idag är jag stark” som han sjöng vad han nu hette, jo, Kent. Andra dagar är man inte det. Fast alla tror att man är det. Liksom.

Klackarna i taket. Det är fredag. Er klackar. Liksom.

Invigning av VR-rummet på Länsmuséet i Gävle – Region Gävleborg

Upplev världsarvsgården Bortom Åa i Fågelsjö i Länsmuseets nya rum för Virtual Reality (VR). Kliv in i köket och låt dig förflyttas till ett av Unescos världsarv. Rummet invigs och öppnar för besökare den 20 oktober 2018.

Source: Invigning av VR-rummet på Länsmuséet i Gävle – Region Gävleborg

Världsarv utan bygglov – betalar 368 miljoner – Blekinge Läns Tidning

Katedralen Sagrada Familia i Barcelona, en av världens mest kända byggnader, har gått med på att betala motsvarande 368 miljoner kronor till stadens myndigheter. Orsaken är att den spektakulära konstruktionen saknat bygglov och bygget har pågått olovandes i 136 år, rapporterar BBC.(TT)

Source: Världsarv utan bygglov – betalar 368 miljoner – Blekinge Läns Tidning

“Klart”

Först gör man den där “Hello World“. Ja det behöver inte vara en display. Man kan tända en lysdiod också. Samma sak. Same shit.

Sen slänger man ner alltsammans i en låda. Släng i bara. Kopplandet är det inte så noga med.

Skriver ett, två och tre. JA arkitektens job är den roliga biten. Det är “JAG”. Ja det motsvarar alltså servettkluddet som görs på restaurangerna i Silicon Valley och som någom annan omvandlar till tröttsaml UML.

Sen knappar man inte det där.

Testar lite.

Sen är allt “klart” färdigt och världen har blivit lite bättre.

Frukost med Keira

Jag äter frukost med Keira idag. Det kostar mig fyrtionio spänn. DN har sådan där kampanj “En månad för femtio pickadoller och ditt telefonnummer”. Japp, fungerar om man skiter i att svara sen när alla de där samtalen kommer. Ja och en fullkomligt onödig lyx.Men ibland får man unna sig den (till kostnaden av en ost) för att kunna sitta här och läsa om storstadens alla begivenheter och nöjen och inse att allt det där faktiskt finns ställen där det händer saker. Ja och längta dit till avgaser och neon (nåja). Dock vetandes att de flesta av storstadens människor är lika slöa som oss här ute så de sitter och ser på de där annonserna om begivenheter och nöjen på samma sätt som jag och de verkar vara lika långt borta. “Orkar inte åka in”. “Nästa gång kanske”. För det kommer ju alltid mer.  Det där som gjorde att man bevistar mer sådant där som utflyttad än som boende i “stan”.

Keira Knightley på framsidan. Keira är väl söt, ja snygg rent utav. Och så har hon tränat länge framför spegeln på den där krökta läppflingrejen. Den gör hon bra. K och jag är ganska bra på den där också, Keira imitationerna. Vi brukar ägna dagar åt att flina åt varandra på Keira-vis. Det är bra dagar. Annars är det väl med Keira som med en annan vacker flicka jag en gång kände. “Akta frisyren” uttalat surt när man får inspiration och vill röra om lite i hårsvallet. Mycket sådant. För självupptaget liksom. Går bort. Men duger att titta på på avstånd.

Ja sen flyr mattlärare Universitet och högskolor för att de får för lite betalt. Börjar på högstadier och gymnasieskolor istället. Hyrda pickadoller tänker jag. Pengarna först. För mig är det inte så. Jag gör väldigt lite för just jakten på pengar. Har aldrig gjort. Jag måste känna något. Tycker nog att de är horor alla de där som bara jagar kulorna. Fast idag, och aldrig någonsin tidigare heller för den delen, har det varit fel att vara det om man tjänar tillräckligt mycket. Jodå sen får man kompromissa såklart. Man skall leva.Till det behövs pengar. Men grejen är liksom i slutänden vill man något med livet annat än att visa att man har längst k*k. Fast möjligen viktigare än vad man tror. Vad vet man. Fast det är väl knappast finare att svälta för något man tror på. Man väljer bara liv. Får göra det. Jag är trött på “fel” och “rätt” där. I alla fall så länge som det finns någon slags samhällelig förståelse mellan de två ytterligheterna. Full förståelse är en omöjlighet. Såklart.

Eller “liksom”.

“LIKSOM”. Vilket underbart ord det är. “Lik” och “som”. Man fattar inte ursprunget. Men gillar i alla fall. Kanske mest för att det är ett så onödigt ord. Lite som jag själv är.

Ja tillbaks till DN. Det stod en massa annat i bladet också. Ja och så tvingade tidningen ut mig på en morgonpromenad till postlådan. Friskt. Men tidningen går att läsa digitalt också om man vil slippa promenaden. Men ibland, till frukost, då är papper härligt. Prassel och trycksvärtedoft. Dessutom har laddningskontaketen gått sönder på stora paddan där dylikt läses digitalt. Har ni någonsin testat att laga något på en sådan? Man skruvar inte ihop saker längre. Det limmas numera. Må Steve Jobs vila i frid. Det skall kastas när sådant händer.  Av samma människor som skäller på politiker att göra något åt klimatet då såklart. De som skriker högst är bäst på att kasta också.  Någon annan får ta tag i det praktiska. Så som det är.

Hur som helt. Fyra veckor med DN på Fredag och lördag och måndag. Japp ingen utdelning söndagar här inte. Men härligt alltså. Sen, efter det, får det väl bli en snabb kik på Aftonbladet igen där på morgonen. Se efter om det är någon ide’ att ens äta frukost.

Men nu så… stanna inne… tro att man förändrar världen med det man gör… Vi tror alltid att vi gör det vi som sitter så där och håller på. Galna män och kvinnor utan pengar.

Alltså…

Det hurras över Svensk storhet. Det applåderas rent ut av. Ledare jämförs med gudar och räddare.Det handlas aktier såklart.

Men större vinst om ens två största konkurrenter förbjuds att göra affärer på den marknad som är viktigast… Nåja. Liksom.

Nu är det i alla fall sagt.