En förträfflig dag till ända

En förträfflig dag. debuggar en drivare. Blir “klar”. Ja apostroferna för att det är vad man tror. “KLAR”, Med fredag nu då. Ledig kväll. Så låt mig tro på det. Några timmar i alla fall.

En älg med två kalvar vandrar stilla här utanför under förmiddagen. Ståtliga djur. Vackra djur. Värdiga djur. Nästan ofattbar att de finns där ute i skogen när man ser dem sådär nära. Jag fattar inte hur man kan höja bössa och skjuta. Såklart. Men de som gör det är väl av hårdare virke än vad jag är.

Men nu fredag. Förr. För miljoner år sedan hade man längtat till festen. Nu längtar man bara efter soffan. Tänk så det har blivit. Nära-döden-liv. Men någon slags lycka i det där då ändå.

Ja, saker måste ibland vara som de är. Man får acceptera och leva på det. Det är precis vad jag tänker göra nu. Slappna av. Film kanske? Sova… Grön IKEA-soffa väntar.

Trevlig Helg!

Att stanna eller åka

Läser om dem som stannade kvar. I byn. I bygden. Ungdomarna. De som aldrig gav sig iväg. Minns orden från arbetsförmedlaren i Arvidsjaur (den enda gång f.ö. jag hört en arbetsförmedlare uttrycka något bra).

Vi skall göra allt för att få våra ungdomar att flytta, men vi skall också göra allt för att få dem att komma tillbaks en dag.

Det ryms mycket i det där. Att ta reda på vad som finns utanför byns trygghet. Att göra något. Att ta reda på hur det förhåller sig. ja och om man nu återvänder, ha svaret på den frågan.

Jag blir lite ledsen varje gång jag ser en ungdom som bestämt sig för att stanna här i Los  Sen som fyrtiofemåringar sitter de där och vet alt om världen, ja om allt, men har aldrig varit en del av den och kommer aldrig att blir det för att det är för sent. Japp, om ni frågar mig så skulle de flesta distansundervisningar läggas ner. Åtminstone för barnlösa och de utan speciella behov. Ja hårddraget såklart. SD retorik liksom.

Men kanske är det där bara en avundsjuka. Att ha hittat hem. Att inte känna ett sugande behov av att åka iväg. Inte ens iväg från sig själv. De som kommit dit borde ju ge kurser som man såklart skulle anmäla sig till och betala dyra pengar för.

Fågelautomaten… ja den har sett sina bästa dagar efter björnattackerna. Går nog inte rätta ut en gång till nu. Det får inhandlas ny. Får vänta med det tills björnarna gått i ide.

Ljuset är tänt här. Kaffet bryggt och upphällt. Det är fredag. Grön IKEA-soffa får besök senare ikväll av en snarkande ocool gubbe eftersom jag är mycket trött. Men det snurrar på. Visst, världen drar, men jag sitter kvar där jag är. Som det är. Lite som de där ungdomarna som aldrig drar iväg.

Nu skall jag drick kaffe.

En sak i taget.