Nästan varje gång

Jodå. Tamefan. Snart är vi där igen. Vinter. Fast idag var det inga känningar åt det hållet. Sommarvärme över kullen. Sköööööönt. Härligt. Underbart.

Har försökt få fart på mitt digitala oscilloskop under större delen av dagen. Dock utan resultat. Hamnar i skräplådan. Eftersom jag sålde det analoga för ett tag sedan så står jag nu alltså helt utan. En icke helt tillfredställande situation kan jag lova. Hur skall det gå egentligen? Men man får väl gissa och hoppas i fortsättningen. Jobba som en aktieanalytiker liksom.

Men rätt åt mig såklart. Man skall spara på allt. ALLT.

Men ibland är det där spara ganska svårt. Som med vår nyinköpta tvättkorg. Den har ett alldeles perfekt lock. Men vi har ingen användning av ett lock. Ids liksom inte slänga det. Kanske kan det användas till något annat. Fast kanske måste man. Ta ett djupt andetag och pressa ned det i soptunnan. Gå där ifrån. Glömma det där perfekta locket.

Kastar man saker brukar man hitta en användning för det kastade någon månad senare. “Nu skulle man haft x kvar”…  Händer varje gång man kastar något. Åtminstone nästan.

Alla subventioner, solkrafttak, vindkraft, batterier, elcyklar osv går ju till dem som har stålar. Den som inga har kan ju aldrig ta del av det där. Alltså subventionerar de som har lite pengar dem som har mer. Är det rättvist det? “Ja, kanske”. “Tillsammans” är väl mantrat när båten  skall ros och den fattige sitter där vid åran i den farkost man färdas tillsammans i. Fast sådant där pratar inga politiker om.  Det finns inga väljare av värde som är intresserad av sådant. Bra och tur kanske. Vad vet en sådan som jag.

Man förstår väl inte. Det är komplicerat. Som moderaten som på twitter tyckte fattiga skulle spara mer. Någon svarade att pengarna räcker inte hela månaden för någon som har dåligt med pengar. Då tycker moderaten att man skall spara i början av månaden istället. Det är åtminstone inte bara jag som är dum i huvudet. Tydligen. Tygt.

Fast man får skita i det där. Låta ledarna sköta sådant. De som kan prata OCH tänka. 

Själv går jag och lägger mig. Min bok är förbaskat bra. En timmes läsning  räcker knappt. Men vill man vara skapligt pigg imorgon så får man hålla igen.  Ju. Liksom. Eller hur?

Godnatt!

Gott

Det är gott. Livet. Jodå. Det måste man konstatera. Kroppen gör visserligen ont. Men det är som det är. Den gör det. Ibland. Ålder. Aktiviteter. Virus. Eller annat. Men som det är. Överlevnadsbart. Hoppas man. Åtminstone det.

Jag känner whiskysmaken i munnen fortfarande. Whisky dricker man sippandes. Drickandet har för avsikt att bevara den där eftersmaken i munnen. Inte att bli berusad. Ett glas räcker alltså en stund. Dubbelrätt.

Följer med K in i affär som sällskap under fredagen. Hon skall handla kläder. Det är helfigursspeglar överallt. Jag ser en gubbe. Jag provar några olika speglar. Men en gubbe tittar tillbaks på mig i dem alla. Ja inte verkar han särskilt cool heller. Speglarna hemma är inte sådär provocerat våldsamma.  I dem är jag mer medelålders. Ungefär som jag känner mig. Nåja inte riktigt. Men lite åt det hållet. Kan inte låta bli att tänka att den som uppfinner speglar som man ser både yngre och smalare ut i kommer att bli miljardär snabbare än någon annan lyckats med den bedriften. Lögnen om oss själva som ett bättre jag köper vi till vilket pris som helst.

Fast jag kan leva med den där gubben. Japp. Det ocoola med. Det där förändrar inget i ett liv man lever.

Det är måndag här på kullen. Alltid en bra dag. Den innehåller fler dagar att göra riktiga saker på än vilken annan dag som helst. Alltså innan fredag och vila. Jo söndag då såklart. Men söndag är ändå bara en halvdagsarbetsdag. Ja och på låtsas på det. En höjdardag helt enkelt. Japp, och en dag med oförtjänt dåligt rykte.  Borde kampanja för den som möjligheternas dag istället. Men som känt då. Det jag tror på tror ingen annan på. Så min uppgift blir det inte.

Ute sol. Ja och värme. Ett sista ryck av sommar kanske. Gör såklart att man längtar ut. Får bli en lång promenad senare idag. Den där som stärker. Skjuter på. Skapar utförsbackar.

Men tillbaks till värvet. Låtsasvärlden. Den jag lever i.