Categories
Swedish

I mitt land…

Categories
Swedish

Jodå

Labb

Jodå, det har snurrat hela natten. Man sätter på kaffe. För att fira. Ja alla som läser den hör bloggen vet hur det smakar. Men vem har sagt att det skall smaka gott det där festliga. Man får tänka “munk” och “gissel” och hälla i sig.

Allt tyder alltså på en release idag också. Jodå, liksom.

Men den som ropar hej innan hen är över bäcken kan det gå illa för. Avvaktar lite alltså. Vis av erfarenhet. Glad får man aldrig vara allt för länge.

Helvete vad kaffet smakar skit!!!

Man tänker “polisstation”.

Inte för att jag någonsin smakat kaffet på en sådan. Men man tänker så ändå.

Sover förresten till åtta fast jag tror att jag satt klockan på sju som vanligt. “Semester” förslöar och hänger sig kvar. Vi borde avskaffa och jobba på. Tycker jag. Åkes parti. Hummanistiska socialister. Japp “hummande”. Som i “hmmm….kanske det…”

Fast eftertänksamhet är ute. Helt ute.

Tänk helst inte alls. Då kommer du i tidningen som förebild. Ja, eller hamnar i en bok. En att läsa när man dricker just kaffe. Kaffebordsbok. Påkostat.

Men inget tänkande. Det nya mindfullness. Fast sådant där har vi väl hållit på med länge i västvärlden. Blunda och häll ut i slasken. Giftet. Smörjan. Havet är stort. Syns inte finns inte. Ja och ännu mindre så om man inte tänker.

Så så blir det.

Inte många tankar tänks.

Till vardags.

Fast alla tror dom är smartare än en femteklassare. Jodå. Det som dessutom är den favoritunderhållning som gillas och sänds på bästa sändningstid. Det är därifrån vetskapen kommer.

Låter man folk bestämma blir det “melodifestival” av allt. Så det är väl tur att det inte är val oftare än vad det är. Jodå, jag undantar inte mig själv från “folk”. Jag står inte över eller under. Möjligen aningen på sidan.

Men “melodifestival” är i alla fall trallvänligt. Skräms inte och kommer inte med en massa nytt. Är nationens stolthet dessutom.

Allt är följaktligen som vanligt här. Gubben gnäller. Men gubbar SKALL gnälla. Det vet alla. Så det är som det skall. Fast bättre förr… Inte i mitt liv i alla fall. Här har saker bara blivit bättre för varje år som gått. Jag längtar framåt.  Har ni tänkt på att det är svårt att styra en skuta framåt om man hela tiden tittar bakåt. Något som mer än ett “byastyre” borde fundera över.

Fast nu orkar jag inte gnälla mer.

Categories
Betraktelser & Berättelse

OK

Det är OK. Men… Testar, testar och testar. Nu har allt snurrat som det skall sedan tretiden idag. Törs kanske gå härifrån. Byta låtsaskontor mot säng. Ja och bok. De som hör ihop. Här i huset. Fast då kraschar väl saker. Det finns buggar som bara vågar sig fram när lyset är avstängt. Det vet alla

Försökte städa ihop lite idag. Låtsaskontorsihopplock i brist på bättre. Liksom. Det var då jag noterade den första kraschen. Så Låtsaskontorsihopplock fick bytas ut mot buggletande. Så som det är. Här. Liksom.

Fast på något konstigt sätt så triggar jag alltid igång på det där. Ingenjörssjukan. Fixa grejer så de fungerar. Sådant där ingenjöreri kan spilla över på fysiker också.

En stuga, liten, timrad, en å, en björk och långt till närmaste bosättning. Där finns jag. Som riktigt gammal. Där drar jag till slut min sista suck. Ensam som jag kom.

Fast inte ännu.

Dragspelarens hus skall säljas. Grannen.  J. som blev kvar drar mot Edsbyn i höst. Med det är en epok över här på kullen. Bangers har lämnat. Fast Sone står där vid postlådorna fortfarande ibland. Är lite sur för att vi inte fick klart de där sista inspelningarna. Jag klappar honom på axeln och går hem. Vi får prata mer sen. Så tänker jag. Himmel eller helvete eller mittemellan. Får lägga en blomma på hans grav till våren. Men gillar inte gravar. Så kanske får det stanna vid en tanke. Tankar räknas.

Åtskilliga tomma tunnor skramlar högt här på byn. Tomma tunnor och chefer finns det gott om . Jag träffar ingen här och kan väl inte säga att jag saknar det speciellt mycket heller. K sköter de där kontakterna – träffar människor. Men jag har blivit en ensling. Om man nu kan bli något man egentligen alltid har varit.

Allt det där är OK.

Går att leva med eftersom det hör till min natur.

Fast fasiken också. Går nog och lägger mig. Lite tidigt. Men ändå. Kortmeningarna börjar till och med ta slut som det verkar just nu. Det finns snart bara kommatecken kvar. De jag så ogärna använder. Nya ord föds under sömnen. Alla vet inte det. Men så är det. Man är sprängfylld när man vaknar. Ord som vill ut. Ibland misstar man det där med att man är kissnödig och då går det ju som det går. Såklart.

Men allt är som det är. Man försöker så gott man kan. De som inget gör är bäst på allt. Ingen orkar med mer än en fråga åt gången. Den frågan handlar alltid om att det går åt helvetet på något sätt. Vilket det såklart inte gör. Vi är så små vi människor. Som myggor i det stora. Ingen bryr sig om oss. Behöver inte ens ruska på sig för att bli av med oss eftersom vi inte märks. Men själva vill vi gärna se att vi påverkar. Att vi styr. Att vi ställer. Jodå. Men …

Categories
Swedish

Öhhh…va?!!!

Categories
Betraktelser & Berättelse

NU

Man har en bra dag. Inte märkvärdig. Men bra. Det där man ville få iväg från att-göra-högen försvinner från att-göra-högen. Den fylls obevekligen åter igen såklart den där högen. Men jag kan blunda. Behöver dessutom bara blunda på ena ögat. Medfödd defekt. En av många. Bra att ta till ibland. Som idag alltså.

Mitt liv är som bäst när jag kan försvinna. Idag har jag varit borta från den här världen i princip under hela dagen. Nästan konstant. Normalt innebär det programmering eller sova. Men inte idag. Idag har det varit väderstationslåtsasarbete. I vinter skall den upp. Dock på preliminär position. Hanterbar. Icke-stege-position. Accra och Vilnius moduler för mätvärdesinsamling.  Den där flykten kallas väl förresten minfullness av vissa. De som gärna går på kurs.

Men nu, med mörkret, sprider sig också tröttheten. När man tar sig upp ur det där neddykandet så brukar det där trötta lägga sig som ett segt skynke över och i en. Urlakansväv. Eller något däråt.  Det är trötthet i huvudet. Man kan längta till trötthet i kroppen som efter långa vedklyvningspass. Olika men samma också. Den fysiska tröttheten känns liksom mer “riktigt jobb” dessutom.  Man kan alltså sätta sig i tv-soffan efter den typen av trötthet. Det kan man inte med gott samvete efter tankemöda, hur än svår och hård den än är. Nope. Luther vet. Där han sitter på höger axel. Talar gärna om det. Vad i helvete han nu gör där?

Ja en del har ju djävulen där på axeln. Andra småjävlar.

Här är det alltså Luther.

Man gick i söndagsskola.

Ju…

En bra dag har också ett slut. Såklart har den det. Det slutet är här och nu. Varken tidigare eller senare. Jag låter några maskiner rulla under natten. Letar bugg. Intermittenta saker. Vrångheter. Har man tur får man en krasch i natt. Kan få en hint om varför? Kanske till och med fixa. Har man otur får man vänta en natt till, eller en till eller tjugo. Men man tar dom till slut. Buggarna. Men det finns iof också alltid där en till att söka efter när man funnit en. Det tuffar på. Man biter ihop. Låtsasjobbar vidare.

Godnatt! För nu!

Categories
Swedish

Jordbävningen

Eller jordskalvet.