Skånes tyngsta affärsängel

”Vissa grundare som har konkat ett bolag har lärt sig mer. Det är som att lära sig cykla, vem har inte trillat och fått skrapsår på benen när de lärt sig cykla. Problemet är när vi har en kultur där vi bara glorifierar dem som är uppe på cykeln istället för de som trillat 300 gånger.”

Source: Skånes tyngsta affärsängel: Många blir lifestyle-entreprenörer för att ha det mysigt och trycka totebags

Himmelen och “det går åt helvete”

Papper hit och papper dit. Raketer och luftvärnsgranater. Deklaration skall vara inne på måndag. Japp! Om posten vill så är den det.

Kamraten pratar såklart AI. BARA AI. Före det var det “Docker”. BARA “Docker”. Ja innan det var faktiskt “IoT” hetast i helvetet, ja BARA IoT. Jag hummar. Mumlar. Ohörbart. Har mitt. Sedan länge. Alla verkar så osäkra på vad det vill och vad de tror på. Kan tror på. Varför då? Har det alltid varit så?

Före detta grannar begraver en son idag. Det är så oerhört sorgligt att det inte går att skriva mer om på en blogg. Vissa saker kan (skall) inte kläs i ord. Över huvud taget har ovanligt många man känner lämnat jordelivet den här våren. Det är som om den där dödens byracka nafsar en i bakhasorna. Bäst att springa på. Ja, som man ju alltid gör. Man får aldrig ett försprång som lugnar helt. Saknaden är den ständige följeslagaren i det där springandet.

Kaffet smakar skit. Om någon nu skulle undra över det. Ja nu vet då denne undrande hur det alltså ligger till.  Kanske dags att sluta dricka. Jag började dricka kaffe som tjugotvååring. När jag började plugga igen. När rockstjärnedrömmarna blev studioteknikerdrömmar som blev till fysikerdrömmar som förde mig hit till ettor och nollor till slut. Aldrig drack jag kaffe innan. Varför började man? Antagligen för att sällskapet drack kaffe. Fast det hade man väl gjort före det också. Men det var en ny viktig tid i livet och man behövde väl alla kryckor som fanns att hålla sig hårt fast i.

Skall du skriva en framtidsskildring så låt för guds skull inte dess handling utspela sig i San Francisco. Välj en stad i Afrika eller Asien. Visa att du tror att framtiden ser annorlunda ut precis som det förflutna gjorde det. Hur skall jag annars kunna tro på det som skrivs.  Förvåna och öppna stängda ögon för helvete! Exponentiell utveckling försiggår. Serru!

Fast såklart. Man får skriva som man vill. Precis som jag kräver att få göra det här.

Har ni tänkt på att de som säger att det går år helvete alltid drar raka linjer. Det kan vara hur kurvigt som helst före. Upp och ner och ner och upp igen. Men när “det-går-åt-helvete-förespråkarna” tar tag i det där så blir det alltid en rak linje riktad åt “det-går-åt-helvete-hållet”. Uppåt eller neråt alltså. Riktning beroende på axlars innehåll. Förändring? Nope? Aldrig? Rakt fram, uppåt eller ner. Åt helvete. Jag säger bortse från alla som interpolerar medelst raka linjer. De har ALLTID fel.

Verkligheten har nämligen en (skrämmande) förmåga att överraska oss. Positivt!

Jag bävar för den dag “det-går-åt helvete-människorna” får tag i konstanter som “e”, Huva! Då kommer det gå åt helvete ännu snabbare.

Du vet väl att vår hjärna är konstruerad för det där “det-går-åt-helvete” tänket. Man får försöka sätta sig över det. Kämpa! Tror du mig inte går det bra att lyssna på gårdagens sommarprogram. Ja eller läsa annat än rubriker. Ibland.

Fast nu. Måste få iväg det där brevet. So-long. Baby